”Indierna ställer ­mycket fler frågor och tycks ha lite svårt för att lita på svaren”

Vad händer när en stor indisk koncern tar över ett svenskt företag med rötter i den västgötska myllan? Henrik Höglund på Linjemontage i Grästorp har svaret.

Med god lönsamhet och 700 miljoner i årsomsättning var det inte svårt att hitta intressenter när 62-årige Henrik Höglund på Linjemontage i Grästorp i Västergötland ville dra sig tillbaka. Utmaningen var att hitta rätt köpare av företaget.

– I höstas började jag sortera de företag som visat intresse, men konstaterade att det inte var så enkelt eftersom jag hade krav på hur köparen tänkte gå vidare efter ett köp. En intressent som varit med i bilden i flera år visade sig vara den som hade bäst upplägg, så diskussionerna med dem intensifierades.

Läs mer om företag: Skicka cv ”för jobbigt”

Eftersom det pris och de villkor som den här intressenten erbjöd inte riktigt motsvarade Henriks önskemål så bestämde han sig ändå för att vila på hanen. Och så, i julas, fick han ett samtal från en finansrådgivare på Experia, ett företag som hjälper till vid företagsaffärer.

– Han berättade att han hade en intressent som var beredd att betala dubbelt upp mot vad den tidigare intressenten erbjudit, så jag blev givetvis intresserad. Men – och det var ett ”men” i början – köparen var ett stort indiskt företag inom kraftbyggnad, Kalpa-Taru Power Transmission Ltd, KPTL.

Läs också: Elfirma i konkurs – 70 anställda berörs

– Redan efter mitt första möte med indierna i slutet av januari kände jag mig ganska trygg med att skillnaderna i företagskultur inte var något oöverstigligt hinder.

Nu infann sig nästa fråga: Är det möjligt att förena indisk företagskultur med den kultur som utvecklats hos ett företag i Grästorp? Blir det en rejäl kulturkrock av detta? 

I samband med att diskussionerna pågick ”hoppade” ytterligare en intressent in i leken, en finansiell investerare vars plan var att köpa ytterligare två företag i samma bransch och göra något stort av detta. Trots ett bud som var 10-15 procent högre, tilltalade den lösningen inte Henrik. Han var rädd för att  det som han byggt upp under 25 år skulle förstöras.

Fick nej: Därför avslår förvaltningsrätten Svanströms krav

– Jag tänkte då inte mest på mig själv utan på alla anställda som börjat på Linjemontage bland annat för att vi har den företagskultur vi har, så jag tackade nej.

– Redan efter mitt första möte med indierna i slutet av januari kände jag mig ganska trygg med att skillnaderna i företagskultur inte var något oöverstigligt hinder. Jag förstod att köparen inte var ute efter att förändra så mycket i företaget, att de inte hade några dolda kort i rockärmen, säger Henrik Höglund.

Den indiska koncernens huvudmål med förvärvet var att driva företaget vidare, som bas för en expansion på nya marknader.

Har du läst? Därför smög Nordbygg tillbaka alkoholen

– KPTL är verksamt i 50 länder världen över, men tyngdpunkten ligger i Asien och Afrika. Norden var en vit fläck på kartan för dem, så det var där vi kom in i bilden, som en plattform för en affärsexpansion här. De ville också komma åt möjligheten att göra affärer utanför vårt land med hjälp av den svenska exportkreditnämnden.

– Att indier är affärssmarta insåg jag snabbt, för i den där optionen har värdet av mina återstående 15 procent baserats på rörelseresultatet under de tre åren. Så de behöver inte vara oroliga för att jag ska slå mig till ro och bara vänta på pensionen.

Henrik Höglund berättar att förhandlingarna med köparen gick väldigt smidigt, så den 25 mars kunde han åka till Indien och skriva på avtalet. KPTL tog över 85 procent av aktierna i Linjemontage för 220 miljoner kronor och gav Henrik Höglund, som varit ensam ägare av företaget, en option på att få sälja återstående 15 procent om tre år.

Missa inte: 8 sätt att bli en rikare elektriker

– Att indier är affärssmarta insåg jag snabbt, för i den där optionen har värdet av mina återstående 15 procent baserats på rörelseresultatet under de tre åren. Så de behöver inte vara oroliga för att jag ska slå mig till ro och bara vänta på pensionen.

Den första maj tog KPTL över som huvudägare. Sedan dess är det mesta som tidigare inom Linjemontage. Ekonomiavdelningen har fått mer att göra och måste nu utökas med ytterligare en person, eftersom KPTL är ett börsnoterat företag, med alla de krav det ställer på kvartalsrapporter och annat.

– Annars är jag säker på att indierna är rädda om oss, att de är måna om att företaget fungerar som tidigare. Henrik berättar att KPTL ville tillsätta en vice vd mellan honom och den övriga organisationen, men då talade han om för dem att en sådan ordning inte skulle fungera. 

– De backade direkt på förslaget och det tar jag som ännu ett tecken på att de är lyhörda för våra åsikter.

– De stora projekten har vi fått avstå från. Nu är det inte något problem längre.

Men hur är det annars med -företagskulturen då? Några krockar så här långt? Det första Henrik Höglund pekar på är det faktum att indierna ställer mycket fler frågor och tycks ha lite svårt att lita på svaren.

Läs också: ”Jag sa till kunden ungefär 120 000 kronor men nu har vi fakturerat 150 000 kronor”

– Om du till exempel bestämmer ett möte till en viss dag så återkommer de flera gånger för att försäkra sig om att det verkligen är den tiden som gäller. Här är vi ju vana vid att boka en tid och lita på den. De har en tendens att vara lite kontrollerande. 

Med detta sagt konstaterar Henrik Höglund att han mest ser fördelar med de nya ägarna. En stor och positiv sådan är att företaget nu har helt andra finansiella muskler. Det kommer väl till pass inför de stora investeringar som ska göras i det svenska kraftnätet.

– Tidigare har vi inte kunnat var med på Svenska Kraftnäts större upphandlingar eftersom det ställs krav på bankgarantier när du lämnar ett anbud i den här branschen. Mindre och medelstora jobb har jag klarat genom att gå till banken och prata snällt med dem, men de stora projekten har vi fått avstå från. Nu är det inte något problem längre.