Glenn Hysén talar ut – om sin tid som elektriker

Lagandan, ­elsäkerheten – och arbetsuppgiften som gav gråa hår. Glenn Hysén i exklusiv intervju.

Min farsa jobbade på Emil Lundgren Elektriska som chaufför och jag brukade åka med honom i bilen. Efter elteknisk linje på gymnasiet började jag jobba på Emil Lundgrens jag också. Sex–sju år blev det samtidigt som jag spelade för IFK Göteborg. 

Det bästa med elektrikeryrket? Att träffa folk och få tjöta var halva biten. Minst. Jag som är social tyckte bäst om att sitta i byssjan där vi käkade frukost och lunch. Där satt elektriker, rörläggare, målare och snickare. Alla skulle göra jobb tillsammans och funka ihop. Vi hade skitkul, och det här gänget var ofta iväg på helgerna också. Vi tog båten fram och tillbaka till Danmark, drack lite bira och hade kul.

VIDEO Glenn berättar om när han råkade göra fel och allt blev svart

Jag fick göra allt mellan himmel och jord som elektriker. Mycket dragning av kablar, koppla in strömbrytare och byta vägguttag – inga avancerade grejer. Första året jobbade jag på Lillhagens sjukhus, sen åkte jag runt med två killar i servicebil några år och på slutet var jag på Jonsereds fabriker.

Inget var väl direkt dåligt med yrket. Men det var tungt i början när jag var ny och fick ta alla sketjobben. Som att bila betongvägg med en stor jävla maskin, Hilti hette den. Det rök så man knappt kunde andas, och inga skydd hade vi. Fast en rolig grej – när jag började bli gråhårig i 20-årsåldern trodde jag att det kanske hade med den där bilningen att göra. Men så var det ju inte – hahaha!

Ex-kollegan om tiden med Glenn som elektriker: ”Han tyckte fotbollen var roligare” 

Att vara lärling är som att vara ny i fotbollen. Man får göra skitjobben. I dag snackar folk om förnedring och mobbing om de måste samla ihop bollar, västar och koner efter träningen. Det där är så töntigt, tycker jag.

Att vara lärling är som att vara ny i fotbollen. Man får göra skitjobben. I dag snackar folk om förnedring och mobbing om de måste samla ihop bollar, västar och koner efter träningen.
Det där är så töntigt, tycker jag. När du är ny får du ta den smällen. Det har alla äldre gjort före dig, så det är bara att svälja.

Läs mer: Mr. Vätgas lagrar solenergin till vintern

Jag jobbade heltid som elektriker ända tills jag fick kontraktet med PSV Eindhoven i Holland -83. I dag har ju Blåvitt gubbarna dygnet runt. De har träning klockan tio på förmiddagen och fyra på eftermiddagen. Vi jobbade till halv tre, och sedan började träningen halv fyra. Så var det bara. Till och med när vi spelade Uefa-cupfinalen här på Ullevi -82 så jobbade vi till halv tre först. Före finalen i Europacupen!

Hamburger SV som vi skulle möta var ju helproffs, och tyska tidningar gjorde en lite förnedrande grej om att ”här ska vi möta ett gäng halvamatörer, de är elektriker och rörläggare”. Men första matchen på Ullevi vann vi med 1–0, och andra matchen i Hamburg vann vi med 3–0. Tyskarna gjorde inte ett mål. Det var rätt gött!

Läs också: Hur har det gått för Krister Joneken och hans villa med likströmssystem?

Sen vet jag inte varför jag stoppade in hela näven i dosan, men jag flög ner från stegen med tre brännmärken på handen.

Jag kommer ihåg en annan grej. Vi hade vunnit mot Åtvidaberg uppe i Stockholm med 6–1 eller nåt och partajade hela vägen hem på nattåget. Det blev lite bira. Jag skulle egentligen inte jobba nästa dag men blev inringd i alla fall för en av elektrikerna på Emil Lundgrens, en ung kille, hade fått en smäll. Han fick hjärtflimmer och hamnade på sjukhus. Så det var bara att åka in och slänga på sig elkläderna. Den dagen gjorde jag inte många knop, jag vågade knappt ens ta i grejerna. Men det vara bara att bita ihop. Nåt sådant hade aldrig hänt i dag.

Trodde du också att elen funkar för solcellsägare vid strömavbrott? Tänk om …

Det gick bra för killen med hjärtflimret, men el är inte att leka med. Om du drar rör och det läcker vatten, så visst kan det bli skador men det är inget dödligt. Eller om du är snickare som spikar fel, vafan, inget händer förutom att nån planka kommer snett. Men elektricitet får man vara försiktig med.

En annan elektrikerkändis talar ut: Håkan Svanström tycker synd om Martin Timell

Jag har själv åkt på några smällar. En gång klippte jag en kabel, en EKK 3 gånger 1,5 tror jag den hette. Den skulle väck så jag klippte av den och drog ut den ur dosan. Sen vet jag inte varför jag stoppade in hela näven i dosan, men jag flög ner från stegen med tre brännmärken på handen. Sen blev man lite försiktigare.

Dessutom är jag är inte händig alls, totalt värdelös faktiskt. Då är det mycket bättre att anlita någon som kan.

En annan gång när jag spelade för Fiorentina i Italien så skulle jag byta lampa i köket
i min lägenhet. Man var ju van vid de vanliga färgerna: svart – fas, blå – nolla,
gulgrön – jord. Men i Italien var det en massa andra färger, och dum i huvet som jag var så chansade jag. Jag kopplade ihop kablarna i takdosan, tryckte på strömmen – och det blev kortslutning i hela trappuppgången, hissen stannade och vaktmästaren blev helt vansinnig.

Läs mer: ”Det var lite bistert när det började krångla direkt”

Jag övervägde aldrig att gå tillbaka till elektrikeryrket när jag hade slutat spela fotboll. Det hade nog inte varit så jättebra heller. Tekniken har gått fram så mycket, och jag har inte hängt med. Nuförtiden vågar jag inte göra något alls här hemma om det inte är superenkla grejer.

Det är klart att jag skulle kunna stänga av strömmen och byta ett vägguttag om det skulle behövas, men jag tycker inte att det är värt risken. Händer det nåt kan ju någon dö eller så kan det börja brinna. Dessutom är jag är inte händig alls, totalt värdelös faktiskt. Då är det mycket bättre att anlita någon som kan.