”Skräm inte upp mina montörer”

”Skräm inte upp mina montörer.” ”Överdriv inte faran.” ”Den där olyckan kanske vi inte ska prata om.” Alla har inte applåderat Mats Jonssons prisade elsäkerhetsarbete.

Det började med en katastrofal ljusbågsolycka där en kätting användes som spänningsprovare. Efter många års kämpande för ett eltryggt Sverige fick Mats Jonsson STF:s elsäkerhetspris. Elinstallatören ställer sex frågor:

Läs mer: Ett år efter ljusbågen: ”Vänsterhanden är paj”

Vad hände när kättingen orsakade en ljusbåge?
– Hösten 1978 var jag lärling och jobbade med två äldre killar som skulle göra en omkoppling på en transformatorstation. Verkmästaren åkte i väg för att bryta. Det här var en fredagseftermiddag och killarna ville klara av jobbet snabbt, men de kunde inte hantera komradion. Varför hörde verkmästaren aldrig av sig? Nu borde väl spänningen vara bruten? Till sist tröttnar de på att vänta. För säkerhets skull bestämmer de sig för att kasta en kätting på fasskenan innan de börjar arbeta – och en ljusbåge tänds. Det blir en fruktansvärd katastrof med svåra brännskador.

”Slarv står för 60 procent. De flesta drabbade vet vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas men tänker ”det här går snabbt” och kör på.”

Mats Jonsson.

–  Efteråt hjälpte jag till att såga loss kättingen. Strömmen hade svetsat ihop länkarna och jag glömmer aldrig verkmästarens kommentar: ”Sätt upp den i matsalen så ingen gör om misstaget”. Där hängde kättingen i flera år som en stel orm, en avskräckande symbol som visade vilka enorma krafter det rör sig om.

– Senare när jag utbildade mig förstod jag att olyckan aldrig hade behövt ske, och att det fanns en stor okunskap om den elektriska faran. Tyvärr möter jag fortfarande en bristande respekt för elsäkerhet när jag håller utbildningar.

Läs mer: TV4-läkaren står på sig. Säger än i dag: ”åk inte in”

Vad är största problemet i dag?
– Personal som tar medvetna risker. Många skyller på stress, och visst är det en viktig faktor. Men statistiken visar att bara 20 procent av olyckorna har stress som direkt orsak, medan slarv står för 60 procent. De flesta drabbade vet vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas men tänker ”det här går snabbt” och kör på. En förklaring är machokulturen som visserligen blivit bättre men fortfarande lever kvar. Branschen måste jobba för att få in fler kvinnor så att attityderna till regler och säkerhetsåtgärder förbättras. Kanske är det en fördom, men jag tror att kvinnor är mer säkerhetsmedvetna.

Läs mer: Maskulina normer bakom dödsolyckor

Du har uppfattats som besvärlig ibland?
–  Jag drar mig inte för att ifrågasätta gamla strukturer och arbetssätt som begränsar elsäkerhetsutvecklingen när jag ser att det finns alternativ. Och det är klart att man kan uppfattas som besvärlig när man ifrågasätter inrotade rutiner.

– Jag har heller aldrig varit rädd för att ställa obekväma frågor och pressa på myndigheter och organisationer. Ett exempel var år 2004 när jag hittade en norsk rapport om skadeeffekter av elolyckor. Den kunskapen fanns inte i Sverige då, men här stod svart på vitt vilka skador en strömgenomgång kan ge, även vid ganska låga spänningar och strömmar. Oerhört spännande. Men det var som att hälla vatten på en gås, jag fick höra att ”man ska inte överdriva faran”.  Jag fick jobba ganska hårt för att sprida rapporten, och efter några månader hamnade den på Elsäkerhetsverkets hemsida. Senare gjorde branschen en drive och det gjordes flera svenska studier.

Läs mer: Hon är en av pionjärerna bakom vård efter strömgenomgång i Sverige

Har du mött motstånd från företag?
– Företag skiljer sig oerhört i säkerhetskultur, och ibland har jag fått höra att ”du ska inte skrämma upp mina montörer”. Det finns fortfarande stora företag som inte orkar ta tag i medarbetare med felaktigt beteende, och det kan vara förödande.

– I vissa fall går det nästan att förutse att en ny olycka ska ske. Ett företag, som jag besökte, hade råkat ut för två nästan identiska och mycket allvarliga elolyckor. Montörerna hade inte fått någon återkoppling. Men när jag pratade med dem kom deras arbetsledare fram till mig på rasten och sa ”den där olyckan kanske vi inte ska prata om”. Året därpå inträffade en tredje mycket allvarlig och i stort sätt identisk olycka på samma företag. De hade inte dragit någon lärdom alls.

Läkare på Sahlgrenska: ”Inte bra om elektriker känner sig förminskade i vården”

Hur ser du på framtiden?
– Vi har en väldigt positiv utveckling inom elsäkerhetsområdet. Men fortfarande är nära fyra av fem elolyckor bland elyrkesmän orsakade av så kallat arbetsfel. För att komma åt de sista olyckorna i branschen måste vi skapa en ännu bättre säkerhetskultur och jobba mot den tystnadskultur som finns kring felaktiga beteenden. Alla medarbetarna i ett företag måste våga och känna stöd när de påtalar att regler inte efterlevs. Det handlar inte bara om ny teknik utan att på ett handfast sätt verkligen ta itu med värdegrundsfrågor och att både beställare och utförare skapar reella förutsättningar för att reglerna blir efterlevda. Då är vi i mål med nollvisionen.

Skam i vägen för vård: ”Sök alltid vård om du fastnar”

Har du själv råkat ut för någon elolycka?
– Som väldigt ung skulle jag byta en armatur men slarvar och slår bara ifrån strömställaren. Spänningen finns kvar och jag fastnar. Upplevelsen var fruktansvärt otäck, och jag lossnade först när en kollega sparkade omkull stegen. Jag hade ont i flera dagar och mådde egentligen jättedåligt men sökte inte läkare eftersom det inte fanns några synliga skador. På den tiden var kunskapen om elskador inte särskilt stor.

Läs mer: Felix stod på en stege och skulle byta en armatur. Är spänningen på?

Fakta: Mats Jonsson

• Konsult på Eltrygg Miljö AB.
• Arbetade 15 år som elektriker. Sedan 1994 med utbildning och konsultation.
• Träffar årligen 1000 – 1500 eltekniker från installations-, industri-, kraft- och energiföretag.
• Fick STF Ingenjörsutbildnings elsäkerhetspris i fjol.