”Jag förstod ju att det inte var psykologiska besvär”

Som tvååring stack hon fingrarna i vägguttaget och slogs medvetslös. I dag är förre överläkaren Anna Blomqvist en eldsjäl inom vård efter elolyckor. Nu sprids vårdprogrammet, som hon har varit med om att ta fram, över landet.

– Jag har sett så många tragiska fall. Omhändertagandet är otroligt viktigt, säger hon.

Få läkare har lika stor erfarenhet av elolyckor som Anna Blomqvist i Halmstad. De första patienterna tog hon emot redan för 30 år sedan, på Yrkesmedicinska kliniken i Örebro. På den tiden var kunskapen om sviterna efter elolyckor skral inom svensk sjukvård. Ingen förstod vad patienternas besvär berodde på – inte Anna heller.

– De klagade på alla möjliga märkliga symptom. Det var fullständigt obegripligt, säger hon.
En typisk patient kunde lida av allt från sömnbesvär och depressioner till smärta och muskelsvaghet. Ibland kunde hen inte ens plocka ur diskmaskinen utan att tappa porslinet i golvet. Handleden bara vek sig.

Många patienter hade dragits med sina besvär länge och ibland fått höra att det bara var inbillning. De kände sig oförstådda, misstänkliggjorda och hade ofta svårt att få sin skada godkänd av Försäkringskassan.

– De klagade på alla möjliga märkliga symptom. Det var fullständigt obegripligt.

Samma typ av svårdiagnostiserade patienter fanns på Hallands sjukhus där Anna Blomqvist började arbeta som överläkare på Arbets- och miljömedicinmottagningen kring millennieskiftet.
– För mig som läkare var det väldigt ­frustrerande – jag förstod ju att det inte var psykologiska besvär, säger Anna Blomqvist som förutom läkare även är psykolog.

Vändpunkten kom på en läkarkongress i Milano 2006 som hon besökte tillsammans med en grupp svenska yrkesmedicinare.

En dansk läkare klev upp på scenen och ­presenterade en studie av drygt 230 personer som drabbats av strömgenomgång. En tredjedel av dem hade problem långt efter olyckan.

– Där föll polletten ner på oss allihop. Oj! Symptomen stämde ju precis in på våra svårbegripliga patienter, minns Anna.

Aha-upplevelsen blev startskottet för AC/DC, en svensk forskargrupp om elolyckor. Bland deltagarna finns bland annat Lars-­Gunnar Gunnarsson från Örebro, Sara Thomée från Göteborg och Martin Tondel från Uppsala. Anna Blomqvist vill inte raljera, men vad en del patienter upplever efter en elolycka är ­ungefär som titeln till den ”riktiga” AC/DC-gruppens hit Highway to hell.

– Där föll polletten ner på oss allihop. Oj! Symptomen stämde ju precis in på våra svårbegripliga patienter.

Forskarna har gjort flera studier av elektriker som drabbats av strömgenomgång i Sverige. Både fysiska och psykiska effekter har studerats. Gruppen har även utformat ett vårdprogram för hur patienter ska tas om hand efter en strömgenomgång. Både på akuten och vid uppföljningar några månader efteråt.

– Jag har sett så många tragiska fall. ­Omhändertagande är otroligt viktigt, säger överläkare Anna Blomqvist.

Hon har spelat en nyckelroll i arbetet med vårdprogrammet. Ett av hennes bidrag kom bokstavligen som ett slag i huvudet när hon skyndade under en spiraltrappa och smällde huvudet i en balk. Medvetslös blev hon inte, men illamående, lite yr och förvirrad.

– Jag har sett så många tragiska fall. ­Omhändertagande är otroligt viktigt.

Läkaren hon hamnade hos ordinerade ”hjärnvila”, en behandling som Riksidrottsförbundet har tagit fram för idrottsmän som kan få kraftiga slag mot huvudet. Under några dagar skulle hon undvika allt som anstränger hjärnan exempelvis tv, mobil och dator. Sedan följde en stegvis återgång till vardagen.

När Anna Blomqvist repat sig insåg hon att de symptom hon hade haft även finns hos många patienter som söker akut efter en elolycka.

– De har nog också råkat ut för en hjärnsmäll, och jag testade hjärnvila på dem. De mådde bra av det, och nu ingår det i vårdprogrammet, säger hon.

Vårdprogrammet publicerades i fjol på Internetmedicin, en kunskapsdatabas för läkare.
Den 1 december publicerades en artikel om elskador i Läkartidningen.

– Nu är det upp till landets sju kliniker för arbets- och miljömedicin att sprida informationen, säger Anna.

– De har nog också råkat ut för en hjärnsmäll, och jag testade hjärnvila på dem. De mådde bra av det, och nu ingår det i vårdprogrammet.

Själv har hon tagit alla chanser att föra kunskaperna vidare. Som att berätta för läkarkollegerna i lunchmatsalen, besöka arbetsplatser och åka på turné till akutmottagningar och vårdcentraler i Hallands län.

Fast en rad gåtor är fortfarande olösta. Vad händer i musklerna? Varför blir de ömma och svaga? Dessutom passerar strömmen hela tvärsnitts­arean då den går från arm till arm, vilket kan medföra en släng genom huvudet också. Och vad händer då i huvudet vid en strömgenomgång? Finns det markörer i blodet som kan bekräfta hjärnskadan?

De frågorna får andra forskare besvara. Anna är numera pensionerad från Hallands sjukhus och jobbar två dagar i veckan på Avonova företagshälsovård. I stället för att forska om elolyckor fokuserar hon på hur Parkinsons sjukdom kan lindras av argentinsk tango och skapande dans.
Samtidigt berättar hon engagerat om nya rön om elolyckor: fucoidin som finns i viss havstång och bedövningsmedlet lidokain har visat sig minska utbredningen av skador på försöksdjur.

– Jättespännande! Ämnena verkar påverka immunsystemet och blockera skadorna. Det ser jag som det stora hoppet för framtiden, säger hon.