Därför betalade han sin egen utbildning

Han hostade upp 120 000 kronor ur egen ficka och pluggade på distans i två år – samtidigt som han jobbade heltid som elektriker. Som nybliven elkrafttekniker sökte Daniel Donnevi i Umeå tre jobb. Han fick dem alla.

För två år gjorde Daniel Donnevi ­elservicejobb hos privatpersoner. I dag jobbar han som konstruktör i ett projekt som byter ut kontrollutrustningen till Gulsele vattenkraftverk. Karriärsteget blev möjligt tack vare två distansutbildningar, en rejäl slant – och en stor portion målmedvetenhet.

– Visst har det varit tufft ibland. Men jag tvekade aldrig, och nu har jag ett väldigt bra jobb med stora utvecklingsmöjligheter. Precis vad jag hoppades på när jag bestämde mig för att plugga vidare, säger Daniel Donnevi, 23-årig elkraftkonstruktör på Eitech Engineering i Umeå.

Att Daniel Donnevi skulle hamna i elbranschen precis som pappa stod klart tidigt. Han följde gärna med sin pappa på jobbet, och därhemma kopplade han med batterier i sin experimentlåda och skruvade isär trasiga elektronikprylar som skulle slängas. Allt från dammsugare till tv-apparater.

Gymnasievalet var därför enkelt: Elprogrammet med inriktning elteknik. Efter studenten 2012 fick han jobb på den elfirma han praktiserat och sommarjobbat på. Och visst trivdes han med arbetet, både att jobba som industrielektriker och att göra elservice hos privatpersoner. Samtidigt började han snart längta efter att utvecklas mer. Få bredare kunskap, större ansvar, ta mer egna initiativ.

– Visst har det varit tufft ibland. Men jag tvekade aldrig, och nu har jag ett väldigt bra jobb med stora utvecklingsmöjligheter.

Daniel Donnevi

I den vevan läste hans pappa i ett nyhetsbrev om en utbildning hos Elteknikbranschen-Utvecklings- och utbildningscenter, EUU. ­Kunde en distanskurs till Elkrafttekniker ­kanske locka?

– Jag nappade direkt, säger Daniel Donnevi.

Redan samma dag ringde han EUU:s kontor i Nyköping och fick reda på att han uppfyllde antagningskraven tack vare sin tvååriga yrkeserfarenhet som elektriker.

Nu började två intensiva år. Daniel pluggade först Allmän behörighet lågspänning, ABL, och därefter Elkrafttekniker. Båda kurserna var halvtidskurser på distans samtidigt som han jobbade heltid. Det blev långa dagar. Först skötte han elektrikerjobbet fram till klockan fyra precis som vanligt. Sedan väntade ­kvällsskiftet med mellan fyra och fem timmars pluggande, varenda vardagkväll. Målet var att han sedan skulle kunna vara ledig fredags­kvällar och helger.

– Fast det funkande inte alltid, och definitivt inte under mattekursen som inledde elkraftsutbildningen. Då blev det inte mycket tid över till flickvännen, innebandyn och träningen.
– Mitt sociala liv tog en paus i tio veckor. Men när jag sedan klarade mattetentan blev det en stor egoboost och resten av kurserna gick mycket lättare, minns Daniel Donnevi.

– Mitt sociala liv tog en paus i tio veckor. Men när jag sedan klarade mattetentan blev det en stor egoboost och resten av kurserna gick mycket lättare.

Förutom att läsa och räkna på egen hand så tittade han på videoinspelade föreläsningar från Nyköping. I elkraftkursen deltog han även i videokonferensmöten med lärare och andra elever.
– Det fungerade jättebra. Vi hade till och med ett grupparbete på distans med hjälp en chattjänst, säger Daniel.

En enda gång behövde Daniel åka till ­Nyköping, och det var för att göra en labb. Utbildningen kostade inte bara tid utan även pengar. Daniel Donnevi har räknat ut att han satsat cirka 120 000 kronor på kursavgifter, resor och utebliven inkomst de dagar han tog ledigt för att exempelvis åka på labb eller skriva tenta.

I gengäld tjänar han redan nu mer som ­konstruktör än vad han tidigare gjorde som elektriker. Och han räknar med en betydligt bättre löneutveckling än i sin tidigare ­yrkesroll.
– Jag kommer att tjäna in det jag lagt ut, så jag ser det som en god investering, säger han.
Den sista tentan skrev han i januari i år. Då hade han redan skrivit på anställningskontraktet som konstruktör på Eitech.
– Jag sökte faktiskt tre jobb på olika företag, och alla ville anställa mig, säger han.

– Jag kommer att tjäna in det jag lagt ut, så jag ser det som en god investering.

Daniel berättar att han inte känner till någon annan elektriker som pluggat vidare som han gjort. Men han har enbart fått positiva reaktioner från tidigare kollegor. Flera av de lite äldre elektrikerna har sagt att de önskar att de gjort detsamma i unga år.

Finns det något du saknar från tiden som elektriker?
– Det skulle vara hantverket i så fall. Det är en stor omställning att stå inne på kontoret och tänka i stället för att vara ute och jobba med kroppen. Men när vi konstruerat färdigt den här anläggningen så ska vi drifta och kontrollera den på plats. Så jag tycket att jag står med ett ben på kontoret och ett ute i verkligheten, säger Daniel Donnevi.