El i gamla villor: ”Knoppledningar plockar jag ur drift omgående”

Bristfälliga kanalisationer, ömtåligt porslin och opålitliga färger på trådarna. Vid renoveringar av gamla villor kan man stöta på lite av varje. Elinstallatören Joel Ahlén listar sex olika svårigheter.

Joel Ahlén, som driver Ahléns el i Västerås, har påbörjat ett renoveringsprojekt i en sekelskiftesvilla, som byggdes i slutet av 1800-talet. De flesta elinstallationerna är från 1970-talet, men nu ska nästan allt bytas ut. Bland annat har Joel Ahlén börjat mata ur den gamla diazedcentralen i hallen, förlänga grupperna och dra ner de nya ledarna till en ny normcentralen i källaren.

Jobbet i sekelskiftsvillan:
El i gamla villor: ”När man drar i trådarna är det inte ovanligt att rör hoppar ut ur dosorna”

Blanda gammalt och nytt:
Är det farligt att blanda gammalt och nytt elmaterial i villor?

Genom åren har han stött på elinstallationer som kan vara så mycket som 100 år gamla, i både kyrkor och hos privatpersoner.

– Jag kan tycka att de gamla installationerna var ganska noggrant och gediget gjorda. Förutom att det ibland kan vara lite hårda böjar och för smala rör. Men det finns för- och nackdelar med både det gamla och det nya. Det gamla är inte alltid så logiskt utfört som vid en ny installation, säger Joel Ahlén.

Här är sex gamla elinstallationer att vara uppmärsam på i gamla villor:

1. Vanligt med slarvigt gjorda kanalisationer

Joel Ahlén upptäcker ofta att kanalisationen i gamla villor kan vara slarvigt utförd. Gamla rör kan gå hur som helst i väggarna, ha för kraftiga böjar och inte sitter fast ordentligt, vilket gör de svåra att återanvända för nya ledare. 

– Det brukar ofta vara problem med den gamla kanalisationen. När man drar i ledarna är det inte ovanligt att röret hoppar ut ur dosan. I en av väggarna här gick ett VP-rör som en båge från ena dosan till den andra, två meter upp och sen ner igen. Man vill ju inte ha en ologisk kanalisation bakom väggen, så jag har gjort en kanalisation mellan dosorna, säger Joel Ahlén och fortsätter:

– Kanalisationen kan gå lite kors och tvärs i väggen och muffarna kan ha blivit spröda och gått av under årens gång. När man drar ut de gamla ledarna kan det gå trögt, eftersom att rören inte är helt raka. I det läget är det lätt att man tar i så hårt att rören korvar sig, eftersom de inte sitter fast som de ska.

2. Svårt att lita på ledarnas färger

Röd tråd som jord och tändtråd är en vanlig kombination i gamla villor. Dock kan en anläggning bestå av alla möjliga färgkombinationer. Joel Ahlén är därför alltid noga med att mäta sig fram.

– I just denna villa är det i överlag inga konstiga färger som man känner sig osäker på. Trots det är ledarna betydligt äldre än 30 år, så jag och kunden har bestämt att det bästa är att byta ut alla ledare. 

– Genom åren har jag stött på alla möjliga färgkodningar. Jag litar aldrig på den och mäter mig fram oavsett, för risken är annars att saker börjar brinna. En gång jobbade jag i en villa från 1930-talet där samtliga trådar var svarta. I det läget tycker jag det går snabbare att byta ut allt på en gång, istället för att mäta varje tråd. 

3. Bökigt att hitta dolda dosor

Det är alltid oförutsägbart var dosor kan finnas i gamla hus, vilket innebär detektivarbete för Joel Ahlén. 

– Ibland är det jättestökigt i väggarna. Kunden kan ha bott 30 år i huset, men när de köpte huset kan den tidigare ägaren tapetserat över en dosa, så att den inte är synlig. Men det går snabbare att lokalisera en dosa ju mer erfarenhet man får. Oftast finns det någon logik i var dosorna sitter och man kan gissa sig fram. 

4. Svårt att använda gamla dosor 

– Oftast går det inte att använda de gamla dosorna, eftersom de är för grunda, vilket gör att man inte får plats med exempelvis en dimmerpuck. I vissa villor sitter det även dosor över en hel vägg, som inte är lika logiskt planerade som i en ny installation. Det händer att någon kopplat samman två grupper i samma dosa, och att ledarna går kors och tvärs mellan dosorna. 

–Sedan finns det kunder som vill ha kvar gamla porslinsdosor. Då gäller det att vara försiktig när man knackar porslin så det inte spricker. 

5. Gruppförteckningen kan vara slarvigt gjord

När Joel Ahlén kommer till en ny villa kollar han alltid gruppförteckningen för centralen. På så sätt kontrollerar han vem som har gjort installationen och att samtliga rum finns med. 

– Firman som gjorde förteckningen för denna central har jag jobbat för en gång i tiden. I och med att jag vet det minskar risken för att stötta på konstigheter ute i anläggningen, och det är mer troligt att installationen är fackmannamässigt utförd. Men ibland är förteckningen väldigt slarvigt gjord, där vissa rum kanske inte ens finns med. 

Stämda elfirman:
Lärdomar efter stämda elfirman: ”Ansvarsförhållandet är betydligt tydligare”

6. Gamla, utanpåliggande kablar från alla tider

Pappersisolerad kabel, metallmantlad kabel, tygmantlad kabel är några exempel på historiskt installationsmaterial som Joel Ahlén hittat i villor. Vissa kablar går att behålla, medan andra byts ut omgående. 

– I källare och lador händer det att jag hittar knoppledningar. Men de plockar jag helst ur drift ganska omgående, vilket jag tror de flesta förstår varför. Man kan ha det kvar på väggen som ett museiföremål, utan att driftsätta det med 230V.

– I denna villa finns det plåtkulo, som jag faktiskt har låtit sitta kvar, efter att jag har mätt den. Den är väldigt nätt och fin och har fina böjar. Man använde sig nämligen av speciella tänger för att böja den. Den sitter övermålad i taket och är lite av ett 100 år gammalt konstverk. Men blir det något isolationsfel kan kabeln bli livsfarlig. 

– I villan finns också blymantlad kabel som är tung som fan. Det är ganska påkostat att ha blymantlade kablarna, men de blir också ganska fina böjar. Den fjädrar inte tillbaka som en modern gör.