Lyx drev svensk elektrifiering för 150 år sedan

Sveriges första elverk i Göteborg tog 70 kronor per kilowattimme i dagens penningvärde. Men kunderna var beredda att betala för det nya fantastiska ljuset.

Glödlampan uppfanns redan i början av 1800-talet. Men först när Thomas Edison kommersialiserade tekniken på 1870-talet slog den igenom. Experiment och förevisningar med bågljus och glödljus gjordes både i Stockholm och Göteborg. 1878 belyste Trädgårdsföreningen i Göteborg sin entré med båglampor, alltså lampor vars ljus kommer från en ljusbåge. Vid speciella tillfällen lystes också skridsskobanan och cafét schweizeriet upp.

Det elektriska ljuset hänförde publiken. Visserligen hade Göteborgarna haft stadsbelysning med gas sedan 1850-talet. Men gemene man lyste upp hemmet med fotogenlyktor och levande ljus och brandfaran var påtaglig. Flera svenska städer, som Umeå, Hudiksvall och Sundsvall hade härjats i svåra stadsbränder.

Fin samling av historisk elmaterial:
”Jag tror de flesta elektriker är ekorrar”

Mer eknostalgi
Mätning av ström före strömtängernas tid

Det elektriska ljuset var speciellt. Det förstår man på Aftonbladets rapportering om första testet av en glödlampa från Göteborgsföretaget Thor när den tändes i Chalmers lokaler. 

”Denna enda lampa, i storlek motsvarande en salongs-fotogenlampa och i styrka motsvarande cirka 1 500 normalljus, gaf ett så starkt, men detta oaktadt behagligt sken, att man hvar som hälst i salen kunde se att läsa liksom vid klart och vackert dagsljus.”

Lösningen från Trädgårdsföreningen var provisorisk. Kraften som drev båglamporna kom från en lokomobil, en mobil ångmaskin som inte skulle räcka till någon vidare användning. 

Vem skulle kunna använda den elektriska kraften? Var det Jonsereds fabriker eller Göteborgs spinnerier? Eller var det hästarna framför spårvagnarna som skulle ersättas med eldrift? Åren efter experimenten i Trädgårdsföreningen gick elektrifieringen trögt.

Först 1884 startades Sveriges första elverk på Kyrkogatan 44 i Göteborg. Det var en engelsman som drev Elektriska AB i privat regi. Priset per kilowattimme var 35 öre, 70 kronor i dagens penningvärde. Det avskräcktes alla utom de allra rikaste. 

– Wijkssläkten var den första privatbostaden med el, men den hade sitt eget elverk. N är Oscar II besökte Göteborg 1898 hade man dragit elbelysning med tusentals glödlampor från Centralstationen fram till Wijkska palatset, som i dag heter Wernerska villan.

Det berättar Göran Bjärnesjö, tidigare kundchef på Göteborgs energi och en av guiderna på energimuseet Elyseym, som är inhyst i stadens första understation på Västgötagatan nära Gamla Ullevi. 

Elbelysning var lyx. Några som tidigt anammade den var konstmeccenatparet Fürstenberg, då rikast i hela Göteborg efter att Göthilda Fürstenberg fått ärva den på den tiden hisnande  summan 3,5 miljoner kronor. Palacehuset, några banker, försäkringsbolag och restauranger är andra exempel på Elektriska AB:s tidiga kunder. 

Var det lyxkonsumtion som drev den tidiga elektrifieringen?

– Ja, det kan man säga. Lyx och status drev på. Bekvämligheten med att det verkligen blev ljust på ett annat sätt än man var van vid med gas eller fotogen. Det gjorde att man kunde inreda mer pompöst. De första som började med el fick något som gemene man inte kunde få, säger Göran Bjärnesjö.

Ytterligare ett elverk startades i Göteborg, också det av en engelsman. Stadens luftrum genomkorsades snart av blanktråd från de koleldade ångdrivna generatorerna. Tråden kunde gå i 6 eller 12 våningar och så fort det började regna eller blåsa blev det trubbel. Elen började uppfattas som farlig och när allt fler skaffade sig lampor växte insikten hos staden om att den vildsint privatiserade elkraften behövde regleras.

Motstånd
Lars-Göran blir meggad av handvevad isolationstestare från 50-talet

– I samband med att man ville elektrifiera spårvägen 1904 sa kommunalfullmäktige ifrån. De  ville få bort blanktrådarna, berättar Göran Bjärnesjö

1904 blev också startskott för Olidens kraftstation i Trollhättan som skulle bli en långsiktig lösning på kraftmatningen till Göteborg. Staden gjorde om kabeldragningen och eliminerade hotet från blanktråd i virrvarr på hustaken. De privata företagen stretade emot i rättsprocesser, men förgäves.

– Vattenkraften ökade volymen och pressade priset på el. På den här tiden var det mörkt och eländigt i lägenheterna och elektriskt ljus var en stor förbättring, säger Göran Bjärnesjö.

På Göteborgsutställningen 1909 visades brödrostar, locktänger, fläktar och byxpressar upp – utöver lampor. Syftet var att göra el till något för allmänheten att efterfråga. Med ytterligare vattenkraftstationer elektrifierades Jonsereds segelduksfabrik, spinnerierna i staden fick elektriskt ljus och övergick till remdrift. 

Från 1890 fram till 1915 byggdes stadsdelarna Vasa- och Linnéstaden med så kallade landshövdingehus, bostadshus med en våning i sten och två våningar i trä. Det stadsbyggnadsprojektet var en starkt drivkraft i elektrifieringen av Göteborg. 

– På 1920-talet byggde man inte längre hus utan att dra in elektrisk ström, berättar Göran Bjärnesjö.

Under de tidiga åren var elavbrott vanliga, elsystemet var inte lika robust som det är i dag. Å andra sidan var det i huvudsak belysning som drevs med el. Elvärme var fortfarande inte aktuellt och spisar drevs med gas. 

Det första elnätet matade med 127V, en ordning som bestod längre än man kanske kunde tro. 

– Vi hade faktiskt kvar 127-voltsnät i Göteborg fram till mitten av 1960-talet i stadsdelarna Landdala, Haga och Annedal med flera. Det berodde på Göta Lejon, fastighetsbolaget som köpte upp fastigheter och rev. Man ville intel linda om till 220V eftersom hela stadsdelar ändå skulle rivas, berättar Göran Bjärnesjö.

Mer läsning i ämnet.