Naturvårdsverket: ”Elavfall räknas ofta som farligt avfall”

Farligt avfall omfattas av stränga regler och dokumentation. Men för elavfall finns undantag. Här är 6 saker att tänka på.   

Dagligen hanterar elektriker elavfall. I vissa fall anlitas företag som hanterar avfallet åt dem. Annars är det inte ovanligt att kunden får bära ansvaret att slänga eller återvinna avfallet. Men i fallet där elektrikerna själva måste transportera och hantera avfallet är det många regler att förhålla sig till. Reglerna är uppsatta av Naturvårdsverket. 

Mer om farligt avfall:
Farligt avfall: ”Så fort jag kommer i en privat bil får man göra vad man vill”

Läs också:
Elavfall räknas oftast som farligt avfall – vad kan du om hanteringen?

Framförallt handlar reglerna om hanteringen av farligt avfall, som att man ska hantera ett avfall så att det inte kan orsaka skada för miljön eller människors hälsa.

Här redogör Dick Hedeklint, handläggare på Naturvårdsverket, fem viktiga saker att tänka på när farligt avfall ska hanteras. 

1. Allt elavfall räknas som farligt avfall

Ett specifikt avfall ska klassificeras utifrån egenskaper som de besitter. Dock menar Dick Hedeklint att det kan vara svårt att kartlägga om ett elavfall innehåller farliga komponenter eller ett farligt ämne.

–  Det innebär att man, utifrån försiktighetsprincipen, ofta helt enkelt klassificerar elavfall som ett farligt avfall om man inte har en kunskap som krävs för att kunna fastställa att det är ett icke farligt avfall. Men med det sagt måste inte ett elavfall vara farligt om man har den kunskap som krävs för att man ska kunna fastställa det.

2. Klassificering av avfallet

Som verksamhetsutövare har man en skyldighet att klassificera sitt avfall utifrån dess ursprung och egenskaper. 

– Farligt avfall är det som man kommer fram till vid en klassificering, om avfallet har någon av de farliga egenskaper som anges i avfallsdirektivet. Exempelvis om det är giftigt för miljön eller om det är giftigt för människor. 

3. Transport av elavfallet kräver mycket dokumentation

Eftersom transporter av elavfall räknas som farligt avfall har man en skyldighet att fylla i ett transportdokument, som ska vara undertecknat av både transportören och lämnaren. Där beskriver man vad som har transporterats, vilka mängder, från vem och till vem.

–  I fallet där elinstallatören själv transporterar finns det också en antecknings- och rapporteringsskyldighet. Innan man transporterar sitt avfall så ska man föra en anteckning som lite liknar transportdokumentet , med i stort sett samma uppgifter. Sen har man två arbetsdagar att rapportera uppgifterna till ett nationellt avfallsregister, som Naturvårdsverket förvaltar. 

4. Anmälningsplikt 

– Den som hanterar under 100 kg eller 100 liter farligt avfall per kalenderår har bara anmälningsplikt. Det betyder att man registrerar sig som avfallstransportör i deras register helt enkelt. Men om man hanterar mer än 100 kg eller 100 liter så måste man söka tillstånd för det, där man prövas. Det kallas tillståndsplikt. 

5. Kommuner tar inte emot avfall som uppstått i andra kommuner

Vad gäller frågan om vart man får transportera sitt avfall så har man en skyldighet att se till att avfallet hamnar hos någon som har tillstånd att hantera avfallet. Men i vissa fall vill kommuner inte ta emot avfall som har uppstått i en annan kommun.

Läs också:
Då går armaturen inte att återbruka

6. Kostar 5 lax att inte ha rätt papper

De mest omedelbara konsekvenserna vid felaktig hantering är sanktionsavgifter knutna till rapporteringsskyldighet och kraven på transportdokument. Om man inte lämnar rapporteringarna till avfallsregistret i god tid så finns det nya sanktionsavgifter på 5 000 kr.

–  Det finns också nya sanktionsavgifter knuten till att man inte har upprättat ett transportdokument på det sätt som anges av avfallsförordningen. Sen finns det också de ordinarie verktygen som tillsynsmyndigheterna har när de bedriver en miljöfarlig verksamhet. Det handlar ju då om att man kan föreläggas och att vidta de åtgärder som krävs för att hantering ska ske på ett korrekt sätt. En tillsynsmyndighet kan naturligtvis också koppla ett vite till ett föreläggande om verksamheten inte hjälper till.