Ursäkta, men vad är det för slags rättssäkerhet?

”Vi lämnar inga förhandsbesked” – Det svaret fick en installatör från Skatteverket på frågan om grönt avdrag för batterier. Hur kan installatörer och kunder utlämnas åt godtycke, undrar Lars-Göran Hedin i en krönika.

Krönika

Lars-Göran Hedin

Häromdagen talade jag med min solcellsinstallatör om behovet att ersätta en pajad solpanel därhemma. Han lugnade mig med att lösningen var på gång – trots att den österrikiske tillverkaren dukat under i den mördande kinesiska konkurrensen så hade grossisten hittat ett par överblivna paneler på ett lager. Han ursäktade att ärendet dragit ut på tiden men förklarade att han haft otroligt mycket att göra. Varför då, undrade jag nyfiket.

Läs fler krönikor:
Han undrade om han fick sätta upp solpanelerna själv

Mer solceller:
Alla ville läsa om elfirman som slutat med vägguttag

Jo, hans skrivbord vara fullt med ärenden som hade med det gröna teknikavdraget att göra och skatteverkets nya tolkning av vad som ska gälla för dem som vill få det 50-procentiga avdraget för att installera batterier i solanläggningen. Myndigheten har kommit fram till att detta förutsätter att batteriet inte används till något annat än att öka egenanvändningen av den producerade elenergin. I princip, eftersom batterierna behöver motioneras också under vintern när det inte finns något större överskott av solel att lagra i dem.

Den här tolkningen har mötts med bestörtning bland alla dem som känt sig sugna på att tjäna pengar på stödtjänster men som nu ser ut att gå miste om skatteavdraget. Jag skriver ”ser ut” eftersom sista ordet inte är sagt i den här frågan ännu – den utreds i maktens korridorer.

Hitta bättre i snårskogen av regler:
Allt du behöver veta om avdrag för grön teknik

Att vi hamnat i den här röran har väl sin förklaring i regeringens ovilja att satsa på några andra energislag än kärnkraft och att det med tiden visat sig att det gröna teknikavdraget blivit en dyr historia. Batterier är ju som bekant inte billiga. Men det jag fick höra i det där telefonsamtalet med installatören var än värre än ovissheten om hur batterier får användas. Det var faktiskt riktigt upprörande.

I sin iver att spara in på skatteavdragen har nu skatteverkets handläggare bestämt sig för att finna andra anledningar till att avslå ansökningar om skatteavdrag – inte bara för batterier utan också för solcellsanläggningar i största allmänhet. Det gäller bland annat markmonterade anläggningar på så kallad jordbruksmark. Att det kanske inte alltid är önskvärt att upphöra med att odla livsmedel för att istället bygga solanläggningar må vara en sak, men som det ser ut just nu tas det här med jordbruksmark som förevändning för att neka avdrag, oavsett om det handlar om gamla utrangerade beteshagar, gammal åker som vuxit igen eller förvandlats till trädgård.

Min installatörsvän berättade att han förgäves försökt få skatteverkets handläggare att lämna förhandsbesked om huruvida avdrag skulle utgå eller ej. ”Vi lämnar inga förhandsbesked, du måste komma in med en skarp ansökan”, blev svaret. På frågan om varför det var så fick han veta att alla ärenden skulle avgöras ”från fall till fall”.

Ursäkta, men vad är det för slags rättssäkerhet? Den här situationen gör det inte lätt för solcellsinstallatören att ge sina kunder vettiga besked om vad som gäller i det enskilda projektet. Man undrar vad som blir nästa kriterium som skattemyndigheten skakar fram ur rockärmen. Först stödtjänster, sedan jordbruksmark, sedan – vadå? 

Och så undrar jag vilket lagrum skatteverket stödjer sig på. Det mesta tycks ju handla om tolkningar snarare än klart angivna lagregler. Mycket verkar ju handla om rena rama godtycket.

Mer kunskap om stödtjänster:
Därför är stödtjänster så lönsamma

Stödtjänster gör samhällsnytta, i och med att de minskar trycket på elnätsutbyggnad. Solpaneler på gammal, före detta, jordbruksmark är bättre än igenväxta gamla åkrar. När ska våra politiker begripa att elproduktion i alla dess former är en nödvändig förutsättning för samhällsutvecklingen och för att nå de nödvändiga klimatmålen?

Och vad ska man göra åt den kinesiska prisdumpningen av solpaneler som ser ut att slå ut det mesta av den produktion som sker utanför Mittens Rike? På sikt känns det läskigt att vi ska vara så beroende av Xi Jin Ping och hans grabbar där borta.