Solelskolan: ”Vill höja standarden i branschen”

Genomföring, infästning, kontaktering – och säkerhet, säkerhet, säkerhet. Hur går det till på yrkesutbildningen till solenergitekniker? Vi hängde med upp på taket.

Vägen upp till taket där en av Solelskolans lektioner just dragit i gång går via en stege med fallskydd runt. Det krävs vighet för att ta de tio kliven upp och sedan över kanten till taket på Solhuset i Årsta söder om Stockholm. Någon större ryggsäck får inte plats, utan får i stället firas upp med rep bredvid stegen.

“Alla kan göra fel, men om personer inte lär av sina misstag och inte respekterar säkerhetsreglerna blir de farliga både för sig själva och andra.”

Anders Lennartsson, lärare Solelskolan

Sker många misstag:
Vilda västern när klåpare installerar solceller

Fler utbildningar:
Här blir personer långt från arbetsmarknaden solcellsmontörer

En av lärarna, Liv Elf Karlén, hjälper till med sin klätterutrustning – sele, rep och karbinhakar. Snart är fotografens utrustning uppe på taket. Där jobbar ett tiotal elever med att montera en ställning för solceller och lära mer om kontaktering.

– Det finns en stor bredd av bakgrunder här bland våra elever. Jag har mött allt från en äldre lärarinna från Östersund till en jätteung, högutbildad person från KTH. En fantastisk elev hade tidigare jobbat med glass, och blev sedan skitduktig på solceller, berättar Liv Elf Karlén som själv har en bakgrund inom musei- och konstsektorn.

Ljudet från skruvdragarna är högt när elev efter elev får skruva fast delar av solcellsställningen på det falsade plåttaket. Alla bär tjocka jackor, gula västar och handskar. Det behövs i vinden på taket där det blåser rejält innan en annalkande snöstorm.

Kursen Praktisk montering är en del av den tvååriga YH-utbildningen till solenergitekniker via Campus Nynäshamn. Utöver monteringen av en solcellsinstallation får eleverna i den här kursen lära sig om genomföringar i tak och vägg, infästningslösningar, felsökning, demontering av solpaneler samt om olika teknikprodukter.

Fokuset på säkerhet är stort. Läraren Anders Lennartsson visar det orangea plaststaketet som spärrar av de yttre delarna av taket. När taket är så här platt (lutar endast fem grader) räcker det med en sådan avspärrning som ska stå två meter in från kanten. Om någon ramlar stannar personen kvar på taket.

– Innan eleverna får komma upp på taket går vi igenom säkerhetsföreskrifter, arbetsmiljöplan, elsäkerhet och information om fallskydd. När de kommit hit upp börjar vi med att kolla att alla vet vad som gäller, säger Anders Lennartsson.

Han berättar att de pratar så mycket om säkerhet under utbildningen att det har blivit som ett mantra: ”Känner man sig otrygg ska man ta upp det. Om allt är frid och fröjd ska man kunna visa det.”

Målet är att alla ska klara kursen och ha alla rätt på teorifrågorna. Men det händer att elever kuggas, och då handlar det ofta om brister i säkerhet och kommunikation. Till exempel att fallskyddet är otillräckligt, att eleven inte städar efter sig (viktigt så att ingen snavar) eller inte lyssnar på andra. Eftersom arbetet innebär hantering av el är det också viktigt att ha koll på risker för brand och att kablar ligger skyddade.

– Alla kan göra fel, men om personer inte lär av sina misstag och inte respekterar säkerhetsreglerna blir de farliga både för sig själva och andra, säger Anders Lennartsson. 

Ett skräckscenario är den film som publicerades i februari på tidningen Byggnadsarbetarens sajt. Den visar en solcellsmontör utan säkerhetssele, som bär en panel upp för en stege till ett radhustak.

– Där har de brustit i hela ledet. En sådan person ska inte släppas in på arbetsplatsen. Antingen har de för lite utbildning eller så respekterar de inte reglerna. Om någon gör så här hos oss skickar jag hem den eleven, säger Anders Lennartsson. 

Han har varit lärare för Solelskolan sedan starten 2016. Innan dess arbetade han i många år som solcellsmontör. På den tiden fanns ingen utbildning, utan enda sättet att lära sig var genom att jobba.

– Därför vill jag medverka här, höja standarden i branschen och göra det enklare för dem som kommer in i den nu, säger Anders Lennartsson.

I ena hörnan av taket har en tredje lärare, Ted Björnström, påbörjat sin lektion i kontaktering. Solpanelerna har kontakter på baksidan som ska seriekopplas. Att göra det på rätt sätt är en konst. Kontakterna ska tryckas ihop och vridas tills det hörs ett mjukt klick. Sedan görs självkontrollen genom att dra utåt i kablarna, för att vara säker på att kontakten sitter fast.

– Att inte kontaktera rätt är ett vanligt misstag bland personer utan korrekt utbildning. Risken då är att det inte blir helt tätt, så att smuts eller vatten kommer in i anslutningen som går sönder efter ett tag. Därför finns krav på att montörer ska göra kontakteringsprov på företaget där de börjar jobba. Under den här kursen blir det flera övningar i detta, berättar Anders Lennartsson.

Vid bordet med kontakter står fyra elever och skruvar enligt Ted Björnströms anvisningar. En av dem är Felicia Wendt som tidigare arbetat som barnskötare.

– När jag fick egna barn började jag fundera på vad jag kunde göra för deras framtid. Klimatet är ju viktigt och då verkade det här bra. Jag bor nära Nynäshamn, i Haninge, så det blev naturligt att söka dit även om en hel del är på distans, säger hon.

Felicia Wendt och de andra eleverna har snart gått ett år på utbildningen till solenergitekniker. Hon tycker det har varit mycket nytt, eftersom hon inte hållit på med teknik tidigare. Elläran var svår men rolig och hon ser fram emot kursen Lärande i arbete, LIA.

– Så här långt har det varit jättekul! När jag är klar blir jag kanske först montör på något företag och går sedan vidare med andra arbetsuppgifter. Jag vill gärna prova på olika yrkesroller, säger Felicia Wendt.

Bredvid henne står Jesper Alm som också blev engagerad i förnybar energi när han fick barn. Tidigare jobbade han som bildretuschör på tryckerier, reklambyråer och fotostudios – något han även fortsatt med som frilans parallellt med utbildningen.

– Jag vill tillföra världen något och hjälpa till i omställningen. Teknikintresse har jag sedan länge, så varför inte göra något på riktigt i stället för att bara ha det som intresse? I framtiden arbetar jag gärna med stora anläggningar för mark och industritak. Det är där man kan hjälpa till att få upp energiproduktionen och effektivisera byggnader till nettonollenergi, säger han.

Det är dags att gå ner till utbildningslokalen, för pizzalunch och kunskapstest i form av ett el-quiz. Efter lunchen går Ted Björnström igenom de 12 frågorna. De handlar om allt från Ohms lag till beräkning av totalspänning efter koppling av en sträng med solmoduler.

Frågor från eleverna är välkomna och det uppstår diskussioner. Till exempel om kabeldimensioner. Det är bra, menar lärarna som inte är nöjda förrän alla har svarat rätt på, och förstått, alla quiz-frågor.

– Arean är en av de viktigaste faktorer som påverkar förluster i kablar. Längd och värme spelar också roll samt hur du drar kabeln – om det är genom en vägg, via en trådstege eller genom skyddsrör. Ju grövre, kallare och kortare kabel desto mindre motstånd, och förluster, blir det, sammanfattar Ted Björnström.

Utbildningsansvarige Johann Andersson tillägger att hanteringen av kablar är en stor del av solcellsmontörens jobb. Därför är det viktigt att eleverna blir väl insatta i det.

– I alla våra utbildningar lägger vi vikt vid det praktiska, för att eleverna ska få förståelse för helheten. Det behövs egentligen inte här, eftersom många kommer att bli projektledare och projektörer. Men vi vill att eleverna ska kunna lära sig själva, tänka kritiskt, problematisera och prioritera så att de kan fatta egna beslut, säger han.

Tidigare vinnare:
Solenergipriset 2021: Här är vinnarna

Johann Andersson är en av de nominerade till Solenergipriset 2023, som delas ut av föreningen Svensk Solenergi den 30 mars, i kategorin Årets prestation. Motiveringen är bland annat genomförandet av en gratis utbildning till solcellsmontör för ukrainska flyktingar. Solelskolan har också infört ett utbildnings- och jobbstipendium för personer med ekonomiska svårigheter.

Han är glad för nomineringen, men menar att priser inte är en drivkraft för arbetet med Solelskolan. Att lyckas få in nya personer i matchen – människor som kanske står utanför samhället, är arbetslösa och varken röstar eller läser tidningar – är det stora priset.

– Vår belöning är glädjen vi sprider, att hjälpa människor att bli något och göra skillnad i omställningen till det hållbara samhället, säger Johann Andersson.