Fyra faror i jakten på batteriguld

Allt fler lockas av snacket om hur mycket man kan tjäna på batterilager. Ökad egenanvändning av solel, elarbitrage, stödtjänster, hjälp att tackla effekttariffer – möjligheterna tycks oändliga, men det är de faktiskt inte. Låt mig förklara varför, det skriver Lars-Göran Hedin i en krönika.

1. Lönsamt i dag – men hur är det i morgon?

Stödtjänster är en intäktsmöjlighet som det talas alltmer om. Att vara med i den här dansen kring guldkalven lockar många, stora och små. De små gör det via en så kallad aggregator – en mellanhand som samlar ihop enskilda batterianläggningar för att uppnå så stor massa att företaget kan buda på stödtjänster till Svenska kraftnät. Behovet att hålla frekvensen under kontroll i AC-näten och matcha plötsliga upp- och nedgångar i effektbehoven är så stort att budgivningarna så här långt gett väldigt förmånligt resultat. 

Batterier från den positiva sidan:
Sju nyttor med batterilager

Men hur går det när antalet budgivare och tillgängliga batterier ökar? Mängdläran lär oss att när tillräckligt många krigar om affärerna så går priserna ner. Så var försiktig när du räknar på intäktsmöjligheterna från de här tjänsterna. Och tänk på att den som ansluter sitt batteri till en aggregator i princip avhändar sig kontrollen över det och därmed inte har tillgång till flera av de andra nyttigheter batterier kan erbjuda.

2. Elarbitrage är ingen given kassako.

Att ladda batterier vid lägsta timtaxa och sälja tillbaka elen när taxan är som högst är det som kallas elarbitrage.. Här florerar uppgifter om att man kan tjäna in sitt batteri på bara en handfull år med hjälp av detta. Det är inte sant. När vi på Elinstallatören tog hjälp av ett ledande företag inom el- och solekonomi med att göra en datasimulering av hur mycket man kan tjäna på EA visade det sig att resultatet var ett flera gånger lägre belopp, jämfört med säljsnack som vi tagit del av. Samma slutsats drar bloggen Solelskollen i en färsk artikel.

Det är trist med företag som lurar sina kunder med glädjekalkyler och jag tycker lite synd om folk som tror att de tjänar mer än vad som är möjligt, rent matematiskt. Fast, förstås, det kan vara svårt att se hur stor del av den avsevärt lägre elräkningen som har med elarbitrage att göra och hur mycket som kommer från andra nyttor av batterier – eller som är ett resultat av egen solelsproduktion, för den delen. 

Mycket att tänka på:
Fem tips för dig som vill satsa på batterilager

3. Vad säger elhandelsbolagen?

Häromdagen ringde en elkonsult upp mig. Han, som arbetat mycket för olika elbolag var skeptisk till hur dessa kommer att reagera när elarbitrage nu blir allt vanligare. Risken är förmodligen stor att elhandelsbolagen sätter stopp för sådan handel. De förlorar ju pengar på att kunderna köper billigt av dem och säljer tillbaka dyrt. Sådant brukar i längden inte få passera ostraffat.

4. Äventyra inte skattereduktionen!

De 60 örena som sedan några år får dras av i deklarationen för varje kWh mikroproducerad el som exporteras ut till nätet har tillkommit som ett sätt att stimulera utbyggnaden av just sådan produktion. De är inte avsedda som grädde på moset i kalkylen för elarbitrage. Men det är flera jag talat med som tycks förutsätta att den extraintäkten för alltid kommer att vara en del i den positiva arbitragekalkylen. Rätt eller fel? Risken är att myndigheterna drar tillbaka stödformen om den missbrukas.

Tips om ödrift:
Här är kraven som ställs för ödrift

Tänk på de här fyra punkterna när du räknar på en batteriinvestering eller funderar över hur du kan sälja in den till dina kunder. Men tveka inte att tala dig varm för batterilager. För trots dessa varningsord måste jag ändå slå ett slag för batterier. De kan göra enormt stor nytta för elnäten om vi bara hittar smarta sätt att utnyttja dem på och helst då genom tjänster och lösningar som utvecklas i samarbete mellan aktörerna i branschen. Själv är jag nöjd med hur mitt batterilager hjälper mig att hålla koll på effektuttagen i fastigheten.