”Det handlar mest om vanligt hyfs”

Hur svårt kan det vara att bete sig ”som folk” på jobbet, oavsett om man jobbar på bygge eller gör något annat. Det undrar Maria Nöjd som gör en parallell till skolans värld, där det är tydligt vad som är okej och inte. Åtminstone på pappret.

Studentflak vi inte vill minnas
Killarna skrek åt Linneas syster: ”dra din fitta i grus”

På bygget:
”Knarkluder” löd klottret

Barnet kommer hem gråtandes från skolan. Det visar sig att hen blivit mobbad under en längre tid. Vad gör du som förälder? Blir förbannad? Förtvivlad? Ringer rektorn? Hotar mobbarna i fråga? (Ingen bra idé, kanske.)

Jag tror inte att det finns någon vuxen som skulle negligera det och säga åt ungen att rycka upp sig och ta det med humor.

I skolan finns regler och gränser, antimobbningsteam och kamratstödjare, som ska bidra till en schysst kultur där ingen ska behöva bli utstött och kränkt. Med olika grader av framgång förvisso – men ändå. Det är en viktig markering.

Det märkliga är att helt andra regler ofta verkar gälla i arbetslivet. Då, som vuxna, har vi på något vis rätten att trycka till andra och förväntas stå ut med gliringar och hugg.

”Hen menar inget illa egentligen.” Typ.

Det pratas mycket om machokulturer och visst är det så att minoriteter oftare blir utsatta för dåligt beteende, som tjejer i byggbranschen. Men problemet är bredare än så. Min egen erfarenhet är exempelvis att kvinnor kan vara lika bra på att kränka och hugga som män.

”De som redan har en hög status i arbetsgruppen har ett större ansvar att säga ifrån när någon blir taskigt bemött.”

När jag nyligen intervjuade Amanda Swedsudde, yrkeslärare på elprogrammet och föreläsare i jämställdhet, som själv lämnat elektrikeryrket på grund av det hårda arbetsklimatet, sa hon bland annat att de som redan har en hög status i arbetsgruppen har ett större ansvar att säga ifrån när någon blir taskigt bemött. 

En bra poäng.

Men jag tänker att vi alla måste skärpa oss på jobbet.

Tål att upprepas:
Låt studentflaken vara utan sexism i år

Det krävs lite vanligt hyfs, helt enkelt. Att orka lyfta ögonen från mobilen och säga hej när man kommer till jobbet, prata i respektfull ton med varandra, fråga alla i gänget om de vill hänga med och äta lunch och säga hej då när jobbdagen är slut kan räcka långt för att du själv och de omkring dig ska må bättre.

Hur svårt kan det vara?