”När är det dags för dig att ta över?”

Storebror Calle Sandström har grunnat på generationsskiftet sedan barnsben. Nu kliver syrran Ebba fram för att ge det 102-åriga familjeföretaget chansen.

– Här kommer nästa generation, säger Calle Sandström och spänner loss sin son ur bilbarnstolen.

Lilla Alfred sprattlar glatt och får på sig en bebis-t-shirt med det anrika familjeföretagets logga. Framtiden får utvisa om han blir den femte generationen som tar över Sandströms Elfirma i Rosersberg i Uppland.

Läs alla delarna i artikelserien om familjeföretag:

”Vänta inte för länge med att sälja”

Hon fick se familjens ”pärla” gå i konkurs

Brist på framtidsplan kan bli en kalldusch för familjeföretagen

Än så länge drivs firman av Magnus Sandström i tredje generationen. Med 57 år fyllda vill han börja trappa ner, och höstens mål är att ta fram en handlingsplan för det.

– Självklart vore det skoj om mina ungdomar tog över. Men – bara om de verkligen vill. Att driva ett familjeföretag är en livsstil med både för- och nackdelar, säger han.

Morgonens ordergivning till de 15 montörerna är avklarad, och familjen har tid för en pratstund om framtiden. Vi slår oss ned med en bit äppelkaka. Magnus mamma Anita har bakat.

Calle Sandström, 30, berättar att han har utbildat sig till både elektriker och brandman. Sedan några år tillbaka är han brandman på heltid, och ägnar bara någon dag i månaden åt familjeföretaget. Det kommande generationsskiftet har han grunnat på i stort sett hela livet.

– Som storebror och elektriker har jag alltid känt blickarna på mig. ”När är det dags för dig att ta över?” frågade farfars vänkrets och folk i trakten. När jag var yngre kunde det kännas jobbigt, och om jag ska vara helt ärlig så har jag fortfarande inte bestämt om jag ska jobba i familjeföretaget i framtiden eller inte, säger han.

Ebba Sandström, 27, har däremot fattat sitt beslut. Hon ska ge firman en chans även om hon själv inte är elektriker.

– Jag har landat i att det skulle kännas tråkigt att sälja eller lägga ner verksamheten efter mer än 100 år. Jag tror att jag skulle ångra mig när jag blir äldre om jag inte gav det en chans, säger hon.

Ebba har pluggat global utveckling och miljövård på universitetet. Att börja på familjens elfirma var inte självklart.

– Nej, verkligen inte. Men det slumpade sig så att jag blev av med jobbet för fyra år sedan, och då hoppade jag in här för att miljöcertifiera företaget. Och sen blev jag kvar, säger hon.

I början arbetade hon med miljöfrågor. Numera är hon även arbetsledare och har hand om administrationen.

– Jag lassar över mer och mer av den dagliga ansvarsrollen på Ebba och involverar även Calle i vissa bitar, som fordons- och verktygsparken, säger Magnus Sandström.

Han och Ebba har gått på Svenskt Näringslivs föredrag om generationsskiften. Och de har läst boken När företaget går vidare i familjen, som tar upp känslomässiga aspekter och vikten av att tydliggöra vad alla familjemedlemmar vill.

Kan frågorna vara känsliga att diskutera?

– Jo, men vi har kommit förbi det stadiet. Nu vi har en öppen dialog, säger Ebba Sandström.

Efter en ledarskapsutbildning för drygt tio år sedan arbetar Magnus Sandström med 5-årsplaner. Den senaste går ut i år, och där ingår att ungdomarna ska få chansen att ta ställning till om de vill fortsätta. Check – det är avklarat. I höst ska nästa 5-årsplan tas fram.

Kan det bli aktuellt att sälja firman?

– Nej, jag har inga konkreta tankar på en försäljning. Inte så länge barnen indikerar att de vill fortsätta, säger Magnus.

När Magnus Sandström tog över ledningen på 1990-talet hade företaget bara två montörer och verksamheten hade stagnerat. Numera har han 20 anställda och uppdragen har stor bredd: allt från småjobb hos privatpersoner till solceller, belysningsanläggningar och eRoad Arlanda, världens första laddskena för elfordon på allmän väg.

De flesta jobb görs i närområdet, och trion faller nästan varandra i talet när de berättar om inriktningen.

– Vi är ett lokalt familjeföretag, säger Calle.

– Vi är väldigt måna om kundkretsen, säger Ebba.

– Att bygga långsiktiga relationer med kunderna är jätteviktigt. Vi jobbar mycket med hjärtat, istället för att titta på kronor och ören, säger Magnus.

Långsiktigheten syns även i förhållandet till de anställda. Många har börjat som praktikanter och varit firman trogen i 25-30 år. Men arbetsledaren Daniel Lundin nyanställdes i fjol, och medan Sandströmmarna fotograferas på gårdsplanen berättar han om vad som skiljer familjeföretaget från hans tidigare arbetsplatser.

– Sammanhållningen är större här. De är måna om att alla ska komma in i gemenskapen och dra åt samma håll. Stämningen på kontoret är familjär, och det är både positivt och negativt, för de kan ju ryka ihop ibland också, sådär som man gör i familjer. Och så är de riktiga träningsfreaks, säger han.

På måndagar är det gruppträning, och under åren har firman fjällvandrat, kört Cykelvasan, kutat Midnattsloppet och ställt upp i Stockholm triathlon, åkt på skidresor och tränat eco-driving.  I förra veckan var det frisbeegolf. Nästa grej att testa blir padel.

Allt som rör träning och hälsa är frivilligt, och familjen försöker numera även hitta andra typer av gemensamhetsaktiviteter. Museum och spa till exempel. Och på måndagar bjuder Magnus mamma, som bor granne med kontoret, på hembakat.

Ibland händer det att företagsmäklare ringer upp Magnus Sandström, men då är han inte särskilt tillmötesgående.

– Vi har en väl fungerande och lönsam verksamhet så det skulle säkert gå att sälja för en hygglig slant. Men pengar på banken blir jag inte lycklig av,säger han.

Hans egen pappa Sune jobbade kvar i familjeföretaget fram till 2014. Den sista tiden skötte han elförrådet, som 85-åring.

– Jag har fått umgås enormt mycket med mina föräldrar under mitt arbetsliv, och det ser jag som en förmån för det har mestadels varit positivt, säger Magnus Sandström.

Han låter inte helt främmande inför att gå i sin fars fotspår och ratta elförrådet långt efter ”normal” pensionsålder. För Ebba är det knepigare att planera så långt in i sin egen framtid.

– I min generation är det svårt att tänka sig att man ska ha samma jobb tills man dör, som farfar. Men nu vill jag ge familjeföretaget chansen, säger hon.