”Ringer någon och vill ha ett lass grus fixar jag det”

Anders Mattsson är entreprenör ut i fingerspetsarna, har ägnat sitt liv åt rör och jobbar längre dagar än någon annan. Men är det verkligen sant att han går upp klockan fyra varje morgon? Chefredaktören frågade Installatörsföretagens ordförande.

Du är omvald som ordförande. Vad är du själv mest stolt över att ha uträttat?

– Att vi fått ihop EIO och VVS Företagen till en organisation, tack vare att jag och Thomas Carlsson från EIO med respektive styrelser var samstämda och drev på. Det har gått fort även om jag tycker det skulle gått ännu fortare, jag är för mycket entreprenör ibland, här måste man vänta in demokratin.

Chefredaktören har också träffat Vattenfallchefen Saira Alladin: ”Elnätet är föråldrat och lider av kapacitetsbrist”

Vilken är installationsbranschens viktigaste fråga?

– Rekryteringen, att hitta resurser för alla nivåer. Och öka lönsamheten så att vi har råd att investera i kompetensförsörjning och få till oss de unga som alla branscher vill ha.

Något mer som är viktigt för branschens utveckling?

– Det är digitaliseringen och den är verkligen provtryckt nu under coronatiden. Vi är lite mer gammaldags på det här kontoret med papper, pärmar och skalstockar men nu har vi gamla tvingats in i digitaliseringen. Jag sitter i Teamsmöten hela dagarna och det funkar ju jättebra, någon delar dokument och visar i stället för att man ska åka ett par mil för att titta. Sedan måste vi samköra mer i branschen så vi blir kostnadseffektiva, göra rätt från början och då har vi BIM att jobba mer med.

Var det självklart för dig att välja den yrkesbana du valt?

– Jag skulle egentligen bli polis efter lumpen, men har alltid varit lite av en entreprenör. Ringer någon hem till mig och vill ha ett lass grus imorgon, då fixar jag det. Sådan är jag och min far var likadan. Men att det blev rör var mer en slump, jag har mest sysslat med stora industriinstallationer.

Vad minns du bäst från karriären?

– Att jag har träffat en jäkla massa folk och har fått ett stort kontaktnät. Jag minns också den första affären jag gjorde och andra bra affärer. Och tyvärr några sämre …

Har du någon tabbe att bjuda på?

– Vi har mycket utländsk personal och jag var ute på en arbetsplats och ville att de skulle hänga upp några rör på enklaste sätt med en pendel. ”Fix it”, sa jag. Men fix betyder något annat i branschen … Så de gjorde världens största glidstöd och klamrar. Det måste ha kostat hur mycket som helst.

Hur var det för dig som entreprenör att komma in i Bravida som ni sålde företaget till?

– Det har varit en utmaning att komma in i en större organisation och jobba i fasta strukturer. Men levererar man resultat, som vi gör, har man lite större frihet. Pengar pratar.

Hur ser dina dagar ut?

– Nu under coronatiden har det varit Teamsmöten från kontoret i Nynäshamn, i stället för huvudkontoret i Stockholm. Jag jobbar mycket med våra stora industriprojekt, framför allt med inköp och så är jag nere i verkstaden där vi har produktion. 

Stämmer det, som jag hört, att du går upp klockan fyra varje morgon?

– Kvart över fyra, det har jag alltid gjort. Jag är först på jobbet och brukar inte vara hemma förrän sex på kvällen. 

Hur är du som ledare?

– Krävande, jag kräver också mycket av mig själv. 

Vad gör du privat?

– Jag har svårt att sitta still, har alltid något fixande på gång. Jag lagar en cykel, svetsar, bygger eller sätter potatis. Sedan engagerar jag mig mycket i min dotter Olivia som har Downs syndrom, är tränare för hennes lag i fotboll och vi ska starta ett företag ihop. 

Du har fyllt 64, hur ser du på framtiden?

– Jag ska dra mig tillbaka successivt och det börjar nu. Avdelningen här, industri, har en ljus framtid och kommer att gå in i en ny fas med nya, yngre ledare. Det är mitt sista år som ordförande i Installatörsföretagen, jag är egentligen på övertid men fick frågan om att sitta ett år till. Efter det ska jag i stället ägna mig åt min och min dotter Olivias affärsidé.