När elektrikern Nicklas blev Madde

Elbranschen är mansdominerad – och kan vara tuff för den som avviker från normen. Men när elektrikern Nicklas Eklund blev Madeleine fick hon full uppbackning av chefer och kolleger. Här berättar hon sin historia.

November 2015 kom en ny elektrikerlärling till Elcenter i Borås.

– Då var det Nicklas som började hos oss, men nu tänker jag alltid på henne som Madde, säger Andréa Johansson, som är delägare och personalansvarig chef på företaget. 

Läs också: ”Våga anställa nyanlända – vi har bara goda erfarenheter”

Madeleine ”Madde” Eklund är numera serviceelektriker och har tagit en paus från bygget där hon renoverar badrum. Vi har slagit oss ner i fåtöljerna i tysta rummet, som ligger lite avskilt på Elcenters kontor. Det var här hon avslöjade sin hemlighet för Andréa för snart tre år sedan. Nu berättar de tillsammans om hur det gick till när Madeleine kom ut inför kollegerna och på bygget.

Madeleine tar det från början:

– Jag har alltid känt mig mer som tjej. Redan på lågstadiet förstod jag att jag var annorlunda när jag blev avundsjuk på hur tjejernas hår fladdrade i vinden.

Tystnadskultur största problemet

Som vuxen trodde hon att hon var transvestit eftersom hon gärna klädde sig i kvinnokläder därhemma i största ensamhet. Det kändes bra i stunden, skamfyllt efteråt. Trots skamkänslor började hon experimentera med olika preparat köpta på nätet för några år sedan. Först örter med östrogenliknande ämnen, sedan läkemedel som innehöll östrogen och blockerade testosteron. De sistnämnda gav effekt.

”Lika bra att dra av plåstret på än gång. Jag skulle dessutom gå på föräldraledighet direkt efter semestern, och mycket kunde hända med mitt utseende tills jag kom tillbaka eftersom jag åt hormoner.”

Madeleine Eklund

– På utsidan syntes det kanske inte så mycket men något hände i huvudet. Det kändes så rätt, säger Madeleine Eklund.

Chefredaktören tycker: Branschen behöver öl-fria värderingar

När tabletterna var på upphällningen såg hon ingen väg tillbaka. En februarikväll 2017 tog hon mod till sig och ringde upp en psykolog.   

– Att berätta för första gången var ett stort steg, men jag lade alla korten på bordet, säger hon.

Psykologen gav raka besked. Madeleine borde söka hjälp. Första steget blev att skriva en egenremiss för en könsidentitetsutredning. Någon månad senare satt hon i tysta rummet med Andréa Johansson, som minns mötet som i går.

– Nicklas frågade om vår hbtq-policy, och jag undrade direkt om han var gay. Svaret blev ”nej, det handlar om en annan bokstav i hbtq”, berättar hon.

För Andréa kändes det som att alla bitar föll på plats. Att något tyngde Nicklas hade hon förstått sedan länge. Nu gällde det att ge Madde ett så bra mottagande som möjligt på arbetsplatsen. 

– Redan samma kväll började jag skriva en hbtq-policy. Vi hade formuleringar om allas lika värde, men inget om just de här bokstäverna. Jag ville göra ett utskick och vara tydlig: Den här policyn ska alla på företaget stå bakom, säger hon.

Eldsjäl: Amanda vill vaccinera eleverna mot machokultur

”Extremt positivt att folk kan skämta utan att någon blir upprörd!”

En Sifo-undersökning som Elektrikerförbundet gjort visar att det finns de som uppskattar jargongen  

Madeleines nästa nervpärs blev att komma ut inför kollegerna. Företagets traditionella midsommarlunch kändes som ett bra tillfälle. Då var alla samlade på kontoret, runt 35 personer.

–  Lika bra att dra av plåstret på än gång. Jag skulle dessutom gå på föräldraledighet direkt efter semestern, och mycket kunde hända med mitt utseende tills jag kom tillbaka eftersom jag åt hormoner, säger hon.

Så kom midsommarlunchen. Madeleine satt vid smörgåsbordet med snurrande huvud och bultande hjärta och sms-ade i smyg med -Andréa. ”Nu kör vi!” löd Andréas sista meddelande innan hon reste sig upp och sa:

– Jo, Nicklas har något han vill berätta.

Mer om jämställdhet: ”Vi har inte råd att tappa kvinnorna”

Hbtq-personers lagliga rättigheter har förbättrats kraftigt i Sverige de senaste decennierna. Allmänhetens attityder till homo-, bi-, trans- och querfrågor likaså. Men i den mansdominerade elektrikerbranschen lever exkluderande attityder kvar på många arbetsplatser. Det visar en Sifo-undersökning som Elektrikerförbundet presenterade i samband med Pridefestivalen i Stockholm i augusti.  

• Totalt 673 elektriker intervjuades och -rapportens titel ”Det var en relativt löjlig -undersökning” ger en fingervisning om svaren.
• Här är ett smakprov:
• Sex av tio upplevde att bögskämt används på ett nedsättande sätt.  
• Runt hälften uppgav att chefer inte reagerar mot nedsättande ord och skämt.
• En av sju kände till någon som inte velat eller vågat komma ut på arbetsplatsen med sin könsidentitet eller sexuella läggning.

Undersökningen visade även att det råder delade meningar om vad som är homo- och transfobi eller sexuella trakasserier. Så här uttryckte sig två personer som uppskattar jargongen på arbetsplatsen:

”Extremt positivt att folk kan skämta utan att någon blir upprörd!”

”Ingen av de jag arbetar med är homofober, men vi anser att man kan skoja om det mesta.” 

Från personer som blir illa berörda hörs andra tongångar: 

 ”Tycker det blir en väldigt dålig stämning och jag tar illa vid mig. Känns inte speciellt välkomnande.”

”Jag tror att det blir väldigt svårt för en homosexuell person att våga komma ut till sina arbetskamrater.” 

Läs också: ”Killarna var jätteduktiga, men ingen vågade anställa dem”

Inte enbart hbtq-personer riskerar att utestängas på arbetsplatser där machokulturen dominerar. Även kvinnor hör till de drabbade. 

Installatörsföretagens vd Ola Månsson är övertygad om att det finns problem och ser rapporten som angelägen. 

– Det första steget för att kunna göra något åt dessa problem är att synliggöra dem. Därför är den här typen av kartläggningar viktiga. Vi vill att branschen ska vara välkomnande och inkluderande för alla. Vår bransch ska spegla samhället, säger han.

”Lika stolt som jag var över Madde som vågade berätta, lika stolt var jag över hur gruppen tog emot henne. Helt fantastiskt.”

Andréa Johansson, personalansvarig Elcenter i Borås

Madeleine Eklund satt kvar på sin stol och visste inte riktigt hur hon skulle formulera sig inför kollegerna på midsommarlunchen.

– Sedan sa jag ”Jag känner mig mer som tjej och är troligen transsexuell. Nu har jag sökt hjälp”, berättar hon. 

Någon frågade direkt vilket namn och pronomen Madeleine föredrog. Andra blev lättade. De hade trott att Madeleine skulle berätta om en dödlig sjukdom, så spänd såg hon ut. Efteråt fick hon kramar och stöttande mejl.

– Lika stolt som jag var över Madde som vågade berätta, lika stolt var jag över hur gruppen tog emot henne. Helt fantastiskt, säger Andréa Johansson.

Läs också: Praktik ingen idé för Pauline — skulle inte få eljobb ändå

Hon var visserligen aldrig orolig över hur de egna medarbetarna skulle reagera. Men hon hade funderingar kring vilket bemötande Madeleine skulle få från andra arbetsgrupper ute på byggena.

– Jag kan inte bestämma över deras agerande och hade en kanske stereotyp bild av jargongen bland byggare. Så jag kände mig lite orolig, säger hon. 

Men Madeleine Eklund har inte fått några gliringar alls under de dryga två år som har gått sedan hon kom ut. Inte en enda negativ kommentar.

– Jag är lyckligt lottad, och det har stärkt min självkänsla. Men det är inte alla som har den turen. Jag vet att det förekommer kränkningar mot hbtq-personer, och även mot kvinnor, på andra arbetsplatser, säger hon.

Arbetsgivare är skyldiga att jobba aktivt för att förebygga och motverka diskriminering och kränkande särbehandling på arbetsplatsen. Förutom sexuell orientering och kön ingår exempelvis etnicitet, ålder och funktionsförmåga i diskrimineringslagens så kallade diskrimineringsgrunder. 

”Jag tycker egentligen inte att machokultur är ett bra ord, för det cementerar värderingar i stället för att blicka framåt.”

Annica Hammar, jämställdhetskoordinator Installatörsföretagen

På Installatörsförtagens regionkontor i Umeå sitter Annica Hammar, som är företagsrådgivare och jämställdhetskoordinator. 

Läs också om Fredrik som vill – men inte får bli elektriker: ”Känns ju omöjligt att bli elektriker med det här systemet”

– Jag tycker egentligen inte att machokultur är ett bra ord, för det cementerar värderingar
i stället för att blicka framåt. Men branschen är väldigt manligt dominerad och historiskt har det varit en ganska snäv norm för vilka personer som verkar i branschen. Om man hårdrar normen så rör det sig om vita, heterosexuella män, säger hon. 

Hur påverkas företag av ickeinkluderande attityder?

– Arbetsgivare har ett stort ansvar kopplat till diskrimineringslagstiftningen, men de har även ett stort egenintresse av att jobba med den interna kulturen. Moderna värderingar kommer att bli en förutsättning för att vara en attraktiv arbetsgivare och klara sin kompetensförsörjning i framtiden. Inte minst de yngre generationerna är allt mer värderingstyrda. I slutänden blir det en lönsamhets- och överlevnadsfråga för företagen, säger hon.  

Tips till företag som vill förbättra sin kultur?

– Det finns verktyg som man kan utgå ifrån på Diskriminerings­ombudsmannens och Respekttrappans webbplatser. Det handlar om att undersöka hur kulturen ser ut och varför, hur diskriminering kan förebyggas och förhindras, att följa upp och diskutera normer, kultur och arbetssätt, säger Annica Hammar. 

Få forskningsstudier har gjorts om hbtq-personers arbetsmiljö. Men i fjol presenterades en rapport av Sofia Björk och Mattias Wahlström, universitetslektorer på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Den baserades på enkäter till 1 004 anställda i Göteborgs stad, varav 206 var hbtq-personer, samt intervjuer med 12 hbtq-personer.

Killarna skrek åt Linneas syster: ”dra din fitta i grus”

Vad kom ni fram till?

– Fler än var tredje hbtq-person hade upplevt kränkande eller diskriminerande behandling på jobbet. Det rör sig sällan om grova kränkningar, men obetänksamt bemötande är rätt vanligt, säger Sofia Björk.

”Om man lyfter de här frågorna och skapar en inkluderande miljö så kan man fånga fler diskrimineringsfrågor samtidigt, som rasism och sexism.”

Sofia Björk, Göteborgs universitet

Vilka följder får det?

– Aningslösa skämt och olämplig jargong påverkar hur accepterad man känner sig. Om ledningen skrattar med eller inte vågar säga ifrån så påverkas det psykiska välbefinnandet väldigt mycket för den som blir utsatt.

Elbranschen är mycket mansdominerad. Finns det anledning att tro att jargongen är hårdare där än på de arbetsplatser du undersökte?

– Jag har inte studerat elbranschen och man ska inte ha fördomar. Men tidigare attitydundersökningar har visat att kvinnor generellt är mer positivt inställda i hbtq-frågor än män. 

Hur blir en arbetsplats mer inkluderande?

– Det handlar om att öka graden av reflektion hos chefer och kolleger. Ledarskapet är väldigt viktigt. Chefer måste visa engagemang, sätta tydliga gränser och vara goda exempel. Om man lyfter de här frågorna och skapar en inkluderande miljö så kan man fånga fler diskrimineringsfrågor samtidigt, som rasism och sexism, säger Sofia Björk.

Karolina Dahl: ”Ser jag en full kille slå sin tjej går jag emellan”

Att byta namn från Nicklas till Madeleine gick smidigt. Det var bara att fylla i en blankett och betala en avgift. I övrigt innebär en könskorrigering en omfattande process med långa väntetider.

Efter egenremissen tog det åtta månader tills Madeleine Eklund första gången kom till könsutredningsteamet i Alingsås med socionom, psykolog och psykiater. Där väntade en granskning hon beskriver som rigorös.

– Inget blodprov kan visa att du är transsexuell, och de gräver verkligen i ditt liv från födseln till i dag, säger hon.

Efter ett halvår fick hon diagnosen transsexuell, och sedan tog det ett år innan hon fick träffa en läkare som skrev ut hormontabletter. Skäggväxten försvinner stegvis med upprepade laserbehandlingar. En logoped har konstaterat att rösten är tillräckligt ljus tack vare de talträningar Madeleine själv googlat sig fram till.

”Alla människor runt omkring mig påverkas av min förändring, och jag har förståelse för det.”

Madeleine Eklund

Även för familj och vänner har könskorrigeringen inneburit en stor omställning.

– Alla människor runt omkring mig påverkas av min förändring, och jag har förståelse för det. Min pappa har exempelvis haft lite svårt att säga hon och Madde, men han försöker verkligen. Det är jag väldigt glad för, för jag har hört många historier där familj och släkt har brutit kontakten, säger Madeleine Eklund.

Nu återstår att byta juridiskt kön och att få göra en könskorrigerande operation.
Först krävs klartecken från ytterligare en läkare, som det också är lång kö till.

Läs också: ”Krävs mycket för att nå fram till killar mitt i puberteten”

Alla möten och behandlingar har inneburit en hel del frånvaro på jobbet. Men det har inte varit några problem. 

– Vi har följt Maddes kamp från sidlinjen. Det har varit tufft, och vi försöker visa att vi stöttar och förstår, säger Andréa Johansson. 

Vilka praktiska frågor har behövt lösas?

– Hjälp hur gör vi med omklädningsrum? tänkte jag först. Men vi hade en dialog och kunde fixa det genom att Madde låser in sig i ett badrum. Men hade det behövts så hade vi byggt ett tredje omklädningsrum, säger Andréa Johansson.

Tips till andra företag?

– Som chef gäller det att vara tydlig med vilka värderingar som gäller och ta sig tid att sitta ner och ha en dialog. Jag tror att det som definierar framgångsrika företag är hur personalen mår, och för att trivas på arbetsplatsen måste man få vara den man är, säger Andréa Johansson.