”Hur ska jag veta om ett ställverk är säkert?”

2015 inträffade två ljusbågsincidenter på kemiföretaget Borealis, dock inte i deras svenska verksamhet. Men företagsledningen krävde att hela Borealis säkerhet skulle stärkas, även deras anläggning i Stenungsund med 130 ställverk. Magnus Carlsson, discipliningenjör på elsidan, fick i uppdrag att göra riskberäkningar och märka upp ställverken.

Knappt 15 kilometer nordost om olycksplatsen på Tjörn, där Hans Thedin skadades allvarligt av en ljusbåge (del 1), finns Borealis i Stenungsund. Kemiföretaget har runt 1 000 anställda på orten – och cirka 130 ställverk. De har länge betraktats som säkra, precis som ställverk allmänt anses vara säkra i Sverige och resten av EU. Här används inte otympliga ”rymddräkter” som skydd mot ljusbågar, något som är vanligt i USA.

Del 2 – elsäkerhetskonsulten: ” ’Skyddskläder är dyrt’ får jag höra ibland – men extrautrustade bilar för flera hundratusen går bra att köpa”

Men år 2015 inträffade två ljusbågsincidenter i ställverk i andra delar av Borealiskoncernen, som har verksamhet i drygt 120 länder. Ingen skadades allvarligt. Men koncernledningen krävde att säkerheten skulle stärkas inom hela Borealis, även i Sverige. ”Kan arbetet inte utföras säkert, ska det inte utföras alls” löd parollen. 

Magnus Carlsson, som är discipliningenjör på elsidan, fick uppdraget att göra riskberäkningar och märka upp ställverken i Stenungsund.

– Alla våra ställverk ska ju vara säkra. Frågan var bara hur jag skulle kunna bevisa det, säger han.

”Vi kom fram till att det saknas riktlinjer för att göra en korrekt riskbedömning av ställverk i EU. Det är verkligen en brist.”

Tillsammans med en kollega undersökte han regelverk. De tittade på amerikanska standarder, tyska arbetsmiljöverkets krav, IEC, ISO och svensk praxis. De kollade upp Elsäkerhetsverkets föreskrifter och Arbetsmiljöverkets krav. 

Del 4: ”Jag vurmar inte för att klä på elektriker skyddskläder, det är att börja i fel ände”

– Vi kom fram till att det saknas riktlinjer för att göra en korrekt riskbedömning av ställverk i EU. Det är verkligen en brist, säger han.

Han kollade också upp hur ställverk testas, och fann att det exempelvis var genom att fästa bitar av bomullstyg kring ställverken och se om de fattar eld vid en ljusbåge. Testerna är frivilliga, och tillverkarna behöver inte redovisa hur de går till väga.

– Många leverantörer är säkert väldigt bra, men hur ska jag veta det när jag köper ett ställverk? frågar Magnus Carlsson retoriskt.

Dessutom modifieras ställverk ibland. Hur påverkas säkerheten när en ny brytare installeras? Eller när ett instrument fästs i en lucka?

Se Elstudion om 19-åriga Gustav Östermyr som skadades i en ljusbågsolycka

Till sist började Magnus Carlsson ta fram en egen metod för riskbedömning. I arbetet bidrog SSG, Standard Solutions Group, där en rad industriföretag, energibolag och leverantörer samarbetar.

”Jag blev personligt berörd av Hans Thedins olycka och började räkna baklänges på olyckan på kvällar och helger. Kalkylbladet stämde väldigt väl.”

Ett av resultaten är ett excelark baserat på en amerikansk standard med en rad parametrar som spänning, kortslutningsström, ljusbågsström, arbetsavstånd, barriärskapsling och frånkopplingstider. Utifrån dessa beräknas händelseenergin vid en ljusbåge. Händelseenergin mäts i kalorier per kvadratcentimeter, cal/cm². Ju högre värde, desto större skaderisk. 

Magnus Carlsson betonar att verktyget är trubbigt.

– Men vi kunde äntligen göra riskbedömningar och hitta de farliga punkterna, säger han.

Läs också: Ljusbågen sänkte sjukhusets ställverk – men reservkraften gick inte igång

Nu är varje ställverk uppmärkt och på tavlor hänger personlig skyddsutrustning, som handskar och hjälmvisir. 

Under arbetets gång funderade Magnus på Hans Thedins ljusbågsolycka några år tidigare. Både Magnus och Hans är uppvuxna i Skärhamn på Tjörn. Och Magnus första sommarjobb var i industriområdet där olyckan skedde.

– Jag blev personligt berörd och började räkna baklänges på olyckan på kvällar och helger. Kalkylbladet stämde väldigt väl, berättar han.

Han kom fram till att Hans Thedin hade utsatts för runt 15 cal/cm². Frånkopplingstiden var cirka 400 ms vid olycksplatsen. Skadorna hade inte blivit lika allvarliga om elcentralen hade kortslutits i ett starkare elnät, som på Borealis anläggningar. Då hade frånkopplingstiden blivit kortare, och händelseenergin lägre. 

”När jag kopplar olyckan till teorin så lyssnar folk äntligen när jag berättar om ljusbågsfaran.”

I ett svagare elnät kan frånkopplingstiden däremot vara upp till fem sekunder. Då hade händelseenergin kunnat bli hela 140 cal/cm².

Ljusbåge fick mätaren att explodera – i elektrikerns hand

– Jag blev alldeles kall när jag insåg hur illa det kunde ha gått. Hans visste så klart att han borde ha brutit spänningen, men han förstod inte hur allvarliga konsekvenserna kunde bli. Det var ju en helt vanlig elcentral. Såna här anläggningar borde vara uppmärkta för ljusbågsfaran så att elektrikern kan göra en korrekt riskbedömning. Då kanske man väljer att bryta strömmen eller använda korrekta skydds-kläder, säger Magnus Carlsson. 

Samtidigt som olyckan var oerhört tragisk så var händelsen även lärorik.

– När jag kopplar olyckan till teorin så lyssnar folk äntligen när jag berättar om ljusbågsfaran, säger Magnus Carlsson.

Hittills i år har cirka 300 personer från kemiföretag i Stenungsundsregionen utbildats i ljusbågsfara. Kursdeltagarna kommer bland annat från Borealis, Preem, Nouryon och Perstorp.

SSG:s arbetsgrupp presenterade häromåret en vägledning för hur ljusbågsrisker ska hanteras i elanläggningar. Den ger konkreta förslag på hur riskerna kan minimeras och vänder sig till elektriker, anläggningsägare och arbetsgivare. 
I slutet av året kommer en ny, förbättrad utgåva.

Även inom skyddskläder sker en snabb utveckling. Magnus Carlsson visar upp en gul tröja, som ser ut och känns som en vanlig collegetröja. Men den skyddar armar och bål mot 17 cal/cm².