Issjok en livsfara för vindkraftstekniker

Is och snö är deras vardag från oktober till april. Rickard Lirell och Roger Backström ingår i gruppen som servar landets och kanske Europas största fastlandspark för vindkraftverk utanför Storuman. Så här års kan jobbet vara ett smärre helvete i snöyra och stormvindar.

Isbildning på propellerbladen är deras främsta fiende så här års. När isen släpper kan issjok på hundratals kilo kastas iväg. Dem vill ingen få i skallen. Rigorösa säkerhetsbestämmelser präglar därför Roger Backströms och Rickard Lirells arbete. De ingår i gruppen som sköter den dagliga tillsynen och servicen på de 99 vindkraftverken i Blaikens vindkraftpark utanför Storuman. Blaiken är en av Europas största landbaserade vindkraftparker. Rickard förklarar varför isbildningen här uppe på kalfjället är så farlig:

Armaturbyte 70 meter över marken i 11 minusgrader

– Bladen på verken har en periferihastighet på upp till 200 kilometer i timmen, så skulle några issjok lossna kan de sprida sig långt, säger Roger Backström.

Rogers och hans kollegors arbetsmiljö under den långa vintern är lite speciell. Vägarna i vindkraftparken plogas inte utan är det mycket snö så är det bandvagn som gäller. Det är ett bullrigt och skumpigt fordon som inte alltid är så lätt att manövrera.

Förutom risken att få ett issjok i huvudet gäller särskilt stränga säkerhetsregler för den som ska ta sig upp i ett vindkrafttorn.

Klädtips: Varm och torr i alla väder

– Säkerhetsavståndet för is är 300 meter. När vi ska upp i ett torn stannas alltid vindkraftverket, sedan får vi tillträde först efter tio minuter. När vi är 100 meter från tornet ska vi gå ur bilen och spana i kikare efter ispåbyggnad, berättar Roger Backström och fortsätter:

– Sedan får vi köra fram och parkera under det iskastskydd som byggts över trappan upp till ingångsdörren. Och när vi är klara får inte vindkraftverket startas igen förrän vi är 300 meter ifrån tornet, berättar Roger Backström.

För att minska isproblemen har alla propellerblad utrustats med avisningssystem, elslingor i kolfibermattor under gelcoaten. De här systemen minskar problemen, men vid riktigt kallt väder räcker de inte till. Dessutom är de en av de felkällor som servicemontörerna här uppe oftast har att åtgärda.

Så klarar du kylan: Kirunaelektrikerns bästa tips

Tornen är 100 meter höga så det är tur att de alla är försedda med hiss. Det är en liten och ganska primitiv sådan som rymmer två personer och som kräver en hel del säkerhetsarrangemang för den som ska åka med.

– Vi måste ha sele på oss. Den har karbin-hakar som vi hakar fast i en säkerhetsskena när vi tar oss ner eller upp i tornet via stege – om hissen skulle haverera. Och den behövs om vi skulle tvingas fira oss ner på utsidan därför att tornet blivit rökfyllt eller liknande.

Olyckor med de små hissarna är ett annat orosmoln för vindkraftteknikerna.

– För inte länge sedan var det en hiss i Tyskland som rasade hela vägen uppifrån och ner så att de två som åkte i den omkom. Det vill vi inte vara med om här uppe, framhåller Roger Backström.

21-årig elektriker dödsstörtade på LKAB

I vindkraftverkens administrationsbyggnad huserar ett 30-tal personer. Femton av dem är anställda av Energi Service AB, ett dotterbolag till Skellefteå Kraft som sköter underhåll och andra arbeten på kraftbolagets anläggningar. Som vanligt i avtalen mellan vindkraftsintressenter och deras leverantörer så har tillverkaren underhålls- och serviceansvar i fem år, sedan får köparen ta över. Därför är tillsynen av Nordex-verken i Blaiken numera av Skellefteå Krafts och Fortums egen angelägenhet och det är Energi Service som gör jobbet.

­­Underhållsgruppen har mycket att göra, att hinna ikapp alla planerade jobb är en av de stora utmaningarna. Arbetsledaren Karolina Ivebo håller i trådarna och är den som kör de dagliga morgongenomgångarna av dagens arbeten. Hon är just nu också engagerad i arbetet att rekrytera nya medlemmar till gruppen för att lätta lite på arbetstrycket.

De arbetar 1365 meter ner i berget

FAKTARUTA

Blaikens vindkraftpark

• 99 vindkraftverk på vardera 2,5 MW

• Tornen är 90-100 meter höga

• Rotorbladen är 48 meter (Nordex) respektive 54 meter (Don Fang) i längd

• Varje torn har en converter som omvandlar 660 V likström till växelström och ett ställverk med 32 kV utgång

• Från stora ställverket invid Juktans kraftstation leds strömmen i 400 kV ledning ner till Gunnarns kraftverk vid Umeälven och därifrån ut på det nationella kraftnätet.