”För vem vill vara den enda tjejen på bygget och vara just TJEJEN?”

Elektrikern Karina Sønderhegn om att hoppa över riskanalysen och konsten att klättra som en apa för att slippa vara den där besvärliga TJEJEN.

En kollega ringde upp mig när jag stod framför mjölkdisken på Willys och försökte minnas receptet på ugnspannkaka. ”Hälsa din son att han inte får skjutsa snygga tjejer på sin cykel utan att använda cykelhjälm”.

Väl hemma samtalade jag med barnet och sade att det ABSOLUT inte under några omständigheter är ok att åka utan hjälm, och bad honom tänka på riskerna.

Dagen efter står jag, som så många gånger innan, högst upp på en ranglig niostegsstege tillhörande verkstaden jag gör ett jobb åt, med ena foten på ett plåtskåp och ena handen i ett stadigt grepp om kabelstegen. Att göra en riskanalys i den situationen skulle vara nedslående. Jag tänker mest att jag inte ska berätta för chefen, eller ens hosta ut en halv mening om detta när skyddsombudet är i närheten.

När elektriker faller är det oftast ”från samma höjd”. Man snubblar helt enkelt. : ”Oftast stökigt eller fuktigt golv som är förklaringen.

Jag tror vi har varit där de flesta av oss. Vi hoppar över riskanalysen och sätter i gång. Du har sex andra jobb i högen som väntar och någon kommer få betala för ditt ”krångel”. Så vi krånglar inte. Vi bara kör.

Vi hoppar över riskanalysen och sätter i gång. Du har sex andra jobb i högen som väntar och någon kommer få betala för ditt ”krångel”.

Konsten att klättra likt en apa är välutvecklad redan efter några år i yrket. Om det så skulle betyda att vi säkrar upp oss själva med buntband, då gör vi det, bara jobbet går fort, är snyggt och kunden blir nöjd. Eller?

20 år efter slarvet med säkerhetsselen: Anders reste sig ur rullstolen

Fast ingen på mitt nuvarande jobb har bett mig köra aptekniken. Ingen skulle höja ett ögonbryn om jag bad någon köra ut en bra stege och en säkerhetslina till mig innan jag påbörjar jobbet.

Men så ser det tyvärr inte ut överallt. På en tidigare arbetsplats blev jag ombedd att gå upp runt tio meter på en utskjutsstege och sätta upp VP-rör. Jag gjorde ett ärligt försök, men kände att min gräns hade nåtts. Jag sa till min ledande montör att jag inte tyckte det kändes bra, att jag skulle vilja ha en säkerhetslina, om inte annat. Responsen var suck och stön och rullande ögon. Sedan slet hen maskinen ur min hand och trampade upp för stegen själv.

”Hon är helt jävla värdelös”. Krönika om machokulturen.

Jag sa till min ledande montör att jag inte tyckte det kändes bra, att jag skulle vilja ha en säkerhetslina, om inte annat. Responsen var suck och stön och rullande ögon.

Efter den dagen bad jag aldrig om något som rörde min säkerhet igen.

Så jobbar Bravida för att minska risken för risken för fallolyckor

För vem vill vara den enda tjejen på bygget och vara just TJEJEN – med allt vad det innebär av fördomar och påduttade begränsningar. Inte jag i alla fall.

”Det är minst tusen killar före dig” – Juliana avråddes från att bli elektriker

Men om företagen vi jobbar på, redan från dag ett skulle trycka på vikten av en säker arbetsmiljö, både mot sina anställda och mot kunden, kan nog aptekniken snart gå till historien tillsammans med urbefolkningen. Vi skulle kunna vara de människor vi lär ut till våra barn att vara; sådana som är rädda om oss och som på riktigt tänker på konsekvenserna. För vad händer om apan tappar taget, ensam i en verkstad på en skola under sommarlovet?