Svettigt för installatörerna i biotronen

Öken, tundra eller regnskog? I den nya biotronen utanför Malmö kan forskarna välja önskat klimat i avancerade växtkammare. Det kräver noggrann styrning av temperatur, luftfuktighet, koldioxidhalt – och av belysningen.

Få installationsjobb har så tuffa krav på belysningen som den nya biotronen i Alnarp utanför Malmö. Här kan forskare vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, härma odlingsförhållanden på olika breddgrader. Allt från ekvatorn till Norrlands inland går att simulera, och ljus och temperatur varieras över dygnet – precis som ute i verkligheten. Då gäller det att ha noggrann koll på ljusets styrka och sammansättning, faktorer som påverkar hur växter gror och utvecklas.

Eitech har gjort alla elinstallationer som rör belysningen i det avancerade odlingslabbet. Att kraven är lite speciella står klart när företagets projektledare Andreas Ekenberg berättar om en uppgift som kvarstår i den nyinvigda anläggningen.

– Vi ska justera några hänvisningsskyltar så att de bara är tända när brandlarmet är aktiverat. Nu lyser den hela tiden, och då kan växterna bli störda, säger han.

– Vi ska justera några hänvisningsskyltar så att de bara är tända när brandlarmet är aktiverat. Nu lyser den hela tiden, och då kan växterna bli störda.

Projektledare Andreas Ekenberg

I biotronen finns 24 kammare som alla är tillräckligt stora för att rymma manshöga plantor. Åtta av dem får dagsljus, medan övriga 16 har artificiell belysning med LED-, metallhalogen- och lysrörsarmaturer. De konstbelysta kamrarna liknar små celler med fönsterluckor i de stadiga dörrarna.

Vi kliver in i en av de mest avancerade kamrarna där belysningen för tillfället är inställd på ett intensivt violett sken. Det märkliga ljuset kanske kan vara njutbart för en växt, men knappast för det mänskliga ögat. Efter besöket i kammaren ser hela omgivningen svagt grönaktig ut. Först efter några minuter har hjärnan ställt om till normala ljusförhållanden igen, och allt återfår sina vanliga färger. 

– Vi får nog skaffa solglasögon här, säger SLU:s forskningsingenjör Göran Nilsson som föredrar att stanna utanför.

– Vi får nog skaffa solglasögon här.

SLU:s forskningsingenjör Göran Nilsson

I just den här kammaren sitter 24 LED-armaturer från det svenska utvecklingsföretaget Heliospectra, som är specialiserade på växtbelysning. De har nio olika typer av dioder (LED), som avger ljus med nio olika våglängder. Göran Nilsson visar hur han med stor noggrannhet kan styra inställningen av varje våglängd från sitt skrivbord med hjälp av en programvara.

– Forskarna vill kunna påverka ljuset spektralt, och de här LED-armaturerna ger oss helt nya möjligheter, säger han.

Det nya odlingslabbet ska ersätta en äldre biotron som gjort tjänst i drygt 35 år. Där var ljuskällan en äldre typ av lysrör: 2,5 meter långa, grova och inte särskilt energisnåla. De hade bara 4 000 timmars livslängd och kunde inte styras lika noggrant och smidigt som LED-lamporna.

Dråpslaget kom för några år sedan när de omoderna lysrören gick samma öde till mötes som glödlamporna. De fasades ut av EU:s ekodesigndirektiv och får numera varken tillverkas eller importeras till EU.

– Det sista paketet vi fick tag på hushållade jag med så att de klarade 6 000 timmar. Men sedan var det slut, säger Göran Nilsson.

– Det sista paketet vi fick tag på hushållade jag med så att de klarade 6 000 timmar. Men sedan var det slut.

Göran Nilsson

När den nya biotronen planerades var tanken först att enbart använda LED-armaturer. Men kostnaden är förhållandevis hög samtidigt som tekniken fortfarande utvecklas. I tio av de tolv mer avancerade kamrarna föll valet därför på metallhalogen, medan två fick LED. Det finns även fyra enklare kamrar med T5-lysrör.

Eitechs montör Jimmy Wiborg visar en av de enklare odlingskamrarna, en åttakvadratare med ett starkt varmvitt sken. Här har han och kollegerna klämt in många lysrör på liten yta; i taket sitter 63 stycken 54-wattare monterade på snabbkontakter.

– Hade ljuset varit inställt på max hade vi knappt kunnat vara här inne nu. Det blir så ljust så man får huvudvärk på några minuter, säger Jimmy.

– Hade ljuset varit inställt på max hade vi knappt kunnat vara här inne nu. Det blir så ljust så man får huvudvärk på några minuter.

Eitechs montör Jimmy Wiborg

I en annan kammare sprider kraftfulla metallhalogenarmaturer ett vitt ljus. De är Dali-styrda och injusterade för att ge ett så jämt ljus som möjligt vid både låga och höga ljusintensiteter.

– Hörnen är en utmaning, och väggarna ska få ett nytt ytskikt för att sprida ljuset jämnare, säger Göran Nilsson.

Vid Elinstallatörens besök i slutet av november syns inte ett enda grönt blad i de nya lokalerna. Anläggningen trimmas in, och är inte redo att tas i bruk ännu. Kontroll är a och o i forskarvärlden, så även hos SLU. Forskarna måste veta exakt under vilka villkor experimenten har utförts, och resultaten ska kunna upprepas. Kraven är därför högt ställda inte bara på belysningen utan även på luftfuktighet, ­temperatur och koldioxidhalt.

Luftfuktigheten ska kunna varieras mellan 30–90 procent med en avvikelse på som mest 1 procentenhet. Den lägsta temperaturen biotronen ska klara är – 5 grader, den högsta + 45. Inställningen anges med hög precision: 0,1 grad. Klimatiseringen sker med hjälp av fläktar i väggarna som trycker ner luft under golvet där det finns små hål som luften strömmar upp igenom. Den värme som uppstår när en klimatkammare kyls kan återvinnas och användas för att värma upp andra delar av byggnaden.

– Hörnen är en utmaning, och väggarna ska få ett nytt ytskikt för att sprida ljuset jämnare.

Göran Nilsson

Alnarpsforskarna undersöker ­exempelvis hur växter bättre ska kunna klara ­skadeinsekter, växtsjukdomar och ändrade ­klimatförhållanden.

Av säkerhetsskäl får varken organismer, pollen eller fröer slinka ut ur anläggningen och spridas i det skånska ­landskapet. Därför hettas allt ­avloppsvatten upp i tankar innan det släpps ut, medan ­effektiva Hepa-filter renar luften. De 24 ­kamrarna är dessutom uppdelade i två zoner, som är helt avskilda från varandra.

Eitech har även installerat larm på varenda dörr. Företaget hade som mest fyra montörer på plats, och större delen av jobbet gjordes mellan försommaren 2015 och våren 2016. Det var emellanåt trångt på arbetsplatsen när upp till 20 olika firmor med olika expertis skulle samsas om utrymmet. Jimmy Wiborg berättar att arbetet trots det flöt på ovanligt smidigt.

– Ledningen var helt exemplarisk. Det fanns gott om tidsmarginaler, och byggaren lyssnade
verkligen på oss hantverkare när något problem uppstod. Det var bra samarbete och snabba beslut, säger han.