“Först fick alla montörer gå en snabbkurs i akustik”

Slappa ledningar, hård tidspress och stor ­precision. Musikhögskolans tuffa akustikkrav blev en utmaning för Caverions installatörer.
– Jag har jobbat i många stora projekt, men har aldrig varit i närheten av sådana här ljudkrav, säger Christer Olsson, ledande montör.

I ett rum spelar en student trombon, i rummet intill spelar grannen bastuba. Ändå hör de inte varandra. Och det är precis så det ska vara på Kungliga musikhögskolans nya campus
i Stockholm. Övningsrum, kör- och konsertsalar är extremt ljudisolerade för att musikerna ska slippa att bli störda.

Det innebär att samtliga konstruktionsdelar måste vara extremt täta. Även elinstallationerna, som är gjorda av Caverion.

– Jag har jobbat i många stora projekt, men aldrig varit i närheten av sådana här ljudkrav, säger den ledande montören Christer Olsson.

Förutom akustikkraven har tidspressen varit en utmaning.

– Det har varit otroligt intensivt. Vi fick göra större delen av elinstallationen på kort tid i slutet av byggprojektet, säger projektledare Bengt-Åke Håkansson.

– Det har varit otroligt intensivt. Vi fick göra större delen av elinstallationen på kort tid i slutet av byggprojektet.

Projektledare Bengt-Åke Håkansson

Som mest har han haft 42 elektriker på plats. De har installerat el och belysning i cirka 150 toppmoderna undervisningsrum och övningssalar, i trapphus, korridorer och bibliotek. De har dessutom gjort kraftmatning och nödbelysning till de pampiga konsertsalarna. Fast först fick alla montörer gå en snabbkurs i akustik.

– Vi fick veta att akustiken är otroligt känslig. Kursledaren sa att ett hårstrå i en springa kan ställa till det, berättar Christer.

Varje rum är ljudmässigt skräddarsytt efter vilka instrument som ska spelas där. Ju starkare ljud, desto tätare isolering. Där kraven är som tuffast är rummen byggda som rum-i-rum där ett inre rum har placerats på gummiklossar i ett yttre rum. Väggarna är tjocka med fyra lager gipsskivor vardera. På två av innerrummets vägg finns ett fjärde lager, ett klangskal, som får ljudet att studsa och sprida sig i på önskat sätt i rummet.

Att borra som vanligt rakt genom de här väggarna var inte att tänka på för elektrikerna. Inte heller att låta elledningar sitta fastspända mellan inner- och yttervägg. Då skulle sladden fungera ungefär som en ’burktelefon’ där en spänd lina överför ljudvågor mellan två burkar.

– Vi fick veta att akustiken är otroligt känslig. Kursledaren sa att ett hårstrå i en springa kan ställa till det.

Christer Olsson, ledande montör

I stället går rör och slangar i slapp S-form genom väggarna och vid genomföringarna finns tätande gummiringar. På så vis sprids inga ljudvågor vidare.

– Att lägga slang i S-form är ingen konst. Men att sedan dra in kabeln var inte så lätt. Vi fick ta i ordentligt ibland, säger Christer Olsson.

Väggarna fick inte ha invändiga kopplingsdosor eller uttag heller. Installationskanalerna har i stället monterats synliga i rummen. Fast i den praktfulla körsalen lägger man knappt märke till kanalerna vid en första anblick. De smälter diskret in i väggens akustikpanel, där avlånga så kallade diffusorer i guld och vitt reflekterar och sprider ljudet i rummet.

– Det där är inte gjort på en dag, kommenterar Christer Olsson.

– Att lägga slang i S-form är ingen konst. Men att sedan dra in kabeln var inte så lätt. Vi fick ta i ordentligt ibland.

Christer Olsson

I några rum har montörerna även lagt in värmemattor mellan fönstren som ska hindra fuktbildning. Även när det gäller fukt har byggnaden särskilda krav. Mellan 40 och 60 procents luftfuktighet ska det vara. Allt för att dyrbara instrument och känsliga stämband ska trivas.

Projektets akustiker gjorde mätningar i varje rum allt eftersom de blev klara, och till sist gjordes ett stort sluttest.

– Vi fick inga nedslag alls, säger Christer nöjt.

Caverion påbörjade arbetet i augusti 2014, och i februari i år gjordes slutbesiktningen. Då hade montörerna satt upp runt 3 000 meter installationskanaler, 2 600 meter kabelstegar och 52 000 meter ledningar plus cirka 3 330 armaturer, både lysrör och LED. Det sista eljobbet blev klart i början av hösten, när utebelysningen på gården fixades. I samma veva började eleverna den första terminen i sitt nya campus.

Både Bengt-Åke Håkansson och Christer Olsson tycker att det har varit kul och intressant att arbeta med ett sådant speciellt bygge.

– Vi fick inga nedslag alls.

Christer Olsson

– Ett vanligt kontor glömmer man efter några år. Men det här kommer jag att komma ihåg, säger Christer.

Bengt-Åke blev även fascinerad över den stora musikaliska bredden som skolan visade upp vid taklagsfesten.

– Det var techno, piano – ja, alla genrer.

Vi var många som blev imponerade den ­kvällen, säger han.