“Allt oftare får jag frågan hur länge jag tänker hålla på”

Han är en legend som korsfarare i elsäkerhetens tjänst. Tusentals grundskoleelever har fått sina första insikter om hur farligt det kan vara med el när han besökt skolan. Många fler har hört talas om honom, men inte så många vet vad han egentligen heter. Men Elinstallatören har spårat upp och pratat med ”El-Roffe”.

Klockan är tio och sexton elever i klass 5A vid Backluraskolan i Hässelby utanför Stockholm bänkar sig i en halvcirkel framför katedern i en av skolsalarna. Läraren Sandra Henriksson har inte så svårt att få ordning på eleverna, för nu väntar en spännande timme som de sedan länge sett fram emot.

Katedern är full av mystiska elgrejor och framför den står en man som närmast kan betecknas som en legend bland grundskoleelever i Stockholms förorter – och på många andra håll i landet med, för den delen.

– Jag råkade själv ut för en allvarlig elarbetsolycka i början på 70-talet, så jag vet hur farligt det kan vara att komma i närheten av elektriska anläggningar. När min företrädare, han kallade sig ”El-Berra”, gick i pension tog jag över hans grejor och började själv köra elsäkerhetsdemonstrationer i skolorna

Rolf ”El-Roffe” Bråsäter

”El-Roffe” är på besök. Sedan snart tjugo år tillbaka har han lärt skolelever hur farlig elektriciteten kan vara. Hans insatser för elsäkerheten bland ungdomar från tioårsåldern och uppåt kan knappast överskattas. Med hjälp av en instruktiv film och elektrisk åskådningsmateriel demonstrerar han på ett handgripligt sätt vad som menas med en kortslutning, vad en ljusbåge är för något och vad elektriska strömmar kan göra med en människa – i det senare fallet med hjälp av en grillkorv som anrättas mellan då elektriska poler.

El-Roffe heter egentligen Rolf Bråsäter och är idag 73 år. Efter många års arbete som kabelmontör och senare arbetsledare på elverket bytte han karriär 1997 och började resa runt i skolorna för att lära unga om el.

– Jag råkade själv ut för en allvarlig elarbetsolycka i början på 70-talet, så jag vet hur farligt det kan vara att komma i närheten av elektriska anläggningar. När min företrädare, han kallade sig ”El-Berra”, gick i pension tog jag över hans grejor och började själv köra elsäkerhetsdemonstrationer i skolorna, berättar Rolf Bråsäter.

– Hördu Roffe, hur många liv tror du egentligen att du har räddat genom åren?

El-Berra hette egentligen Bertil Låring och var en luftledningsmontör som reste land och rike runt med en låda elektriskt åskådningsmateriel som han själv konstruerat. Det är den lådan El-Roffe numera är ägare till och som utgör grunden för den praktiska delen av hans spännande el-show.

– Jag har besökt skolor i större delen av landet, med tyngdpunkten på kommunerna i Stockholms län, i Västsverige och på Gotland. Som mest har jag haft 5 000 elever framför mig under ett år, men nu har jag dragit ner betydligt på mina framträdanden. Fast det är inte så lätt, ungarna gillar det jag gör och ger mig massor av positiv feedback, berättar Rolf.

En av höjd punkterna som han minns med nära till tårarna är när en flicka i en fjärdeklass på Gotland kom fram till honom efter en lektion och sa:

– Hördu Roffe, hur många liv tror du egentligen att du har räddat genom åren?

Frågan var inte oberättigad, för det är verkligen en tänkvärd föreställning som El-Roffe bjuder på och det märks på barnen att de tar till sig av budskapet. För hur skulle de kunna undvika det, när det då och då smäller till framme vid katedern och en rökpuff avslöjar att El-Roffe fixat till en kortis med hjälp av den kondensator som ingår i hans utrustning.

– Det var El-Berra som kom på det där. När han började prata framför eleverna försökte han väcka deras intresse med statistik om elolyckor, men då tappade snabbt uppmärksamheten. Så han konstruerade den här utrustningen som demonstrerar kraften i elektriska överslag och vad en elektrisk ström kan åstadkomma om den leds genom en arm – eller i det här fallet genom en grillkorv, förklarar Rolf.

– När en förälder säger till barnen i en av scenerna att de måste skynda sig hem och ringa till elverket, får jag ofta höra kommentaren: ”Men varför använder de inte mobilen”.

Den unga publiken sitter som på nålar när Rolf berättar om elektricitet. Med skräckblandad förtjusning väntar de på nästa ljusbåge.

– Effekterna fungerar också när det är klasser på 30-35 elever, men helst vill jag ha grupper på ungefär hälften så många, som här på Backluraskolan, förklarar Rolf.

Rolf börjar sin knappa timme med att visa en film som tagits fram av en skola i Upplands Väsby. Den heter ”Plus och minus om el” och ger med hjälp av både livebilder och animationer exempel på hur farligt det kan vara att mixtra med olåsta elskåp, flyga drake i närheten av elledningar, klättra upp på fackverksstolpar eller – i värsta fall – ta sig in i transformatorstationer och liknande.

– Filmen togs fram sedan en elev på skolan omkommit i en elolycka och är faktiskt jättebra, säger Rolf. Men den är mer än 20 år gammal så risken är att den snart upplevs som tämligen gammaldags.

– När en förälder säger till barnen i en av scenerna att de måste skynda sig hem och ringa till elverket, får jag ofta höra kommentaren: ”Men varför använder de inte mobilen”, skrattar Rolf.

– Så kanske borde någon lämplig organisation gå in och stödja en uppdatering av filmen, tycker Rolf, med adress till EIO, Elsäkerhetsverket och andra som vårdar elsäkerheten i Sverige.

El-Roffe är en blygsam man som inte gärna vill medge vilken stor insats han själv gjort genom åren. Men han hyllar de kraftbolag runtom i landet som genom åren gett skolor på olika håll pengar till att anlita honom. Och han har mycket gott att säga om de så kallade NTA-lådor som nu finns i de flesta skolor i Stockholms kommun.

– Lådorna används för att låta elever från femman och uppåt känna lite på elektriciteten. De innehåller motorer, batterier och lite kretsar att pilla med och bidrar säkert starkt till att väcka ett första intresse för elektrikeryrket, trots att de i första hand är till för att få de unga vad elektricitet egentligen är och vad man kan göra med den.

Rolf förklarar att han ofta blir ombedd att hålla sin föreläsning om elsäkerhet som en introduktion till arbetet med NTA-lådan.

Egentligen skulle det behövas många ”El-Roffe” i landet, menar Rolf Bråsäter. Han berättar att det funnits motsvarigheter, bland annat i Skåne, men att det så vitt han vet inte är någon kvar, förutom han själv.

– Allt oftare får jag frågan hur länge jag tänker hålla på, men tänker att jag fortsätter nog ett tag till. Det är kul att göra nytta och det är viktigt att ha något meningsfullt att göra på äldre år. Mötet med de unga eleverna är inte så lite entusiasmerande och bidrar till att jag mår så pass bra som jag gör – trots att jag fortfarande känner av sviterna från den där elolyckan för snart 30 år sedan.

Olyckan inträffade när Rolf skulle åtgärda ett kabelfel vid en villa i Älvsjö. Han tog sig upp i en ledningsstolpe för att kontrollera kablarna och kom i kontakt med oisolerade kopparledningar.

– Kunskapen om elektricitet är inte särskilt hög bland eleverna, men den har fått sig ett rejält lyft när de lyssnat på mig. Och förresten, i Ale Kommun noterades att vandaliseringen av belysningen inne och utanför skolorna minskade sedan jag varit där.

Rolf Bråsäter

– Jag fastnade där uppe men hade sinnesnärvaro nog att sparka av mig stolpskorna så att jag föll till marken. Men jag landade så illa att jag slog sönder två ryggkotor – och det har jag fortfarande besvär av, förklarar Rolf.

Rolf kan inte låta bli, nu när han blir intervjuad av Elinstallatören, att uppmana andra elektriker att ta efter hans exempel och runda av en lång karriär i yrket med att bli missionärer i elsäkerhet bland landets ungdomar.

– Har du bara lätt för att prata, gillar ungar och har rejäl erfarenhet av yrket så är det här inget dåligt sätt att förtjäna sitt levebröd på, säger han. Men glöm för all del inte effekterna, även om det kanske innebär att du själv måste plocka ihop lite grejor för att åstadkomma dem, fortsätter Rolf.

Att det behövs flera ”El-Roffar” råder inget tvivel om.

– Kunskapen om elektricitet är inte särskilt hög bland eleverna, men den har fått sig ett rejält lyft när de lyssnat på mig. Och förresten, i Ale Kommun noterades att vandaliseringen av belysningen inne och utanför skolorna minskade sedan jag varit där, tillägger Rolf.