Tufft klimat skapar mycket jobb

Kosteröarna har ett speciellt liv. Här finns särpräglade växter och djur och under ytan har Kosterfjorden en unik miljö. Även människor har här hittat sina egna paradis och under sommaren är det fullt i varje stuga. Men de salta vindarna betyder bekymmer med många elanläggningar. Hasse Zettergren, Sveriges västligaste elektriker, har alltid mycket att göra här ute.

Det är mitten av juli och på Nord-och Sydkoster bor som vanligt sammanlagt omkring 7 000 människor nu när det är högsäsong. På vintern finns här bara drygt 300 invånare.

Hasse Zättergren driver Zättergrens El & Bygg. Företaget har sin bas i Strömstad, men merparten av uppdragen finns här ute på Kosteröarna. Alla ute på öarna vet vem Hasse är. Under en tio minuters promenad över den södra ön hinner han bli stoppad av ett halvt dussin personer som vill ha hjälp med elen i stugan. Själv kan han berätta detaljerat om öarna och om vem som bor var och hur stugorna har fixats till och förändrats genom åren.

– 1992 började jag jobba på Koster. Jag hade precis startat firman och gjorde ett reklamutskick i brevlådorna här. Det är enda gången jag har marknadsfört mig. Efter det trillar det på av sig själv. På sommaren är det många små servicejobb som dyker upp hela tiden och på vintern kan jag göra lite större jobb när de flesta av husen står tomma, säger Hasse Zättergren.

Klimatet på Kosteröarna är tufft. Det blåser salta vindar från väst och allt som inte är rostfritt rostar sönder. Elanläggningarna är inga undantag. 

När husen står tomma och det blir kallare tränger den salta fukten in i alla ledningar. Det innebär att metallen ärgar så därför behöver elanläggningarna ständig översyn. Det blir mycket jobb för mig.
Hasse Zättergren

Med sina 70 år har Hasse passerat pensionsåldern, men han känner sig inte färdig för pensionen än på några år. Idag jobbar han ungefär halvtid och tar hellre uppdrag på Koster än inne i Strömstad på fastlandet. Han tycker fortfarande det är kul att jobba.

Ut till öarna åker Hasse morgonfärjan från Strömstad. Överfarten tar en dryg halvtimme och på Sydkoster har han en arbetsbod uppställd i hamnen. Där har Hasse de verktyg han behöver och en hel del elmateriel i ett litet lager. Här har han också inrett ett litet kontor. När det är dags för fika behöver han bara ta fem steg ut på bryggan och sätta sig ner med kaffekoppen och en bedövande vacker utsikt över båtarna, husen och sundet mellan Nord- och Sydkoster. 

– Det bästa med Koster är den unika miljön och de tillmötesgående människorna, säger Hasse.

Själv är han från Hällevadsholm, några mil söderut på Bohuskusten, så någon riktig Kosterbo kan han aldrig bli. Den som vill bli erkänd som sådan måste kunna påvisa några generationers historia på öarna, men Hasse har under åren ändå blivit en självklar del av livet här. Alla, såväl sommargäster som åretruntboende vinkar och hälsar. 

På Koster finns nästan inga bilar. De boende har cykel, flakmoped och i några fall små elektriska golfbilar att ta sig runt med. De få bilarna som rullar på Koster hör till viktiga samhällsfunktioner som brandkåren och ambulans, men även några hantverkare har fått tillstånd att puttra runt med bil.

– Det finns tre byggfirmor här nuförtiden och det finns faktiskt ytterligare någon elektriker här som kör bil. Vi behöver bil för att få fram material till husen – annars tar allting för lång tid – men du får krypköra och se upp med alla små knattar som vinglar fram på cykel på grusvägarna.

Granne med Hasses lilla arbetsbod ligger vattenhålet Paco’s bar och restaurang. Klockan är elva på förmiddagen och trots att det är en timme kvar innan stället öppnar för dagen så sticker Hasse in huvet och frågar om de kan ordna med en kopp kaffe. En minut senare sitter han på den överbyggda uteplatsen med en rykande kopp och spanar ut mot färjan som lägger till i duggregnet nere vid kajen. 

Under de senaste tjugo åren har Koster gått från att vara Sveriges sista bebodda utpost i västerhavet till att bli ett hett turistmål med väldigt dyra stugor och en närmast spekulativ prisutveckling. Det har också inneburit mängder av uppdrag för hantverkare – både för service, underhåll och nybygge.

Vissa vill spara pengar genom att själva fixa elen i stugan och Hasse har stött på mycket märkliga installationer under åren.

– En del sommargäster vill spara en slant och vara lite händiga. Det är inte alltid så bra. Sedan har vi gamla installationer i många hus. Fiskargubbarna som bodde där var vana vid att fixa med elen ute på sina båtar och de gjorde samma sak hemma i stugan. Jag har stött på mycket konstiga lösningar. ”Hälften vunnet, hälften brunnet”, säger Hasse på bred bohuslänska och skrattar.

Regnet har slutat. Plötsligt myllrar det av människor på de trånga grusvägarna och stigarna som löper kors och tvärs över Sydkoster. Hasse ger sig ut på en runda i sin gamla Suzuki jeep för att beta av alla kunder som hört av sig med mer eller mindre akuta problem. I örat har han en hörsnäcka och stup i kvarten dyker det upp nya uppdrag som hamnar på ”att-göra-listan”.
Första stoppet blir att fixa till trefaskopplingen till en varmvattenberedare. Därefter river Hasse ner en gammal infravärme i en sommarstuga och hittar en kortsluten jordfelsbrytare i en annan. Alla undrar om han kan komma tillbaka och åtgärda några saker till senare i veckan.

Den egna firman driver han tillsammans med sonen Daniel, som är snickare med merparten av bygguppdragen inne på fastlandet. Firman startade Hasse 1992 efter att tidigare jobbat i några som anställd på en elfirma i Strömstad. Dessförinnan jobbade han i 20 år som elektriker på Skanska i Göteborg. 

Redan som 10-12-åring ville han bli elektriker och han var hantlangare åt pappa som drev elfirma i Hällevadsholm.

Jag fick hänga med och skala kabel när jag inte gick i skolan. Farsan startade som elektriker 1917, så jag har lovat mig själva att åtminstone köra på till år 2017 så att vi tillsammans har hundra år som elektriker.
Hasse Zättergren

I yrkeslivet var Hasse först fartygselektriker och gick till sjöss ett tag innan han började jobba i Göteborg. Behörigheten tog han ut 1983 och den egna firman drog han alltså igång i början av 1990-talet.

Sundet mellan Nord- och Sydkoster är smalt, bara runt hundra meter, och en linfärja går i skytteltrafik mellan öarna. På sommaren är en timmes kö inga ovanligheter, men på vintern får de som bor eller jobbar på ön köra färjan själva när de måste över sundet. Det som krävs är ett förarbevis och det har Hasse och i princip alla andra som befinner sig här under lågsäsong.

– Visst, det är inte långt mellan öarna, men det har alltid varit en stark rivalitet mellan dem. Vissa av de gamla fiskargubbarna som bodde här vägrade att sätta foten på den andra sidan. En del levde ett helt liv på Koster utan att besöka den andra sidan. Riktigt så illa är det inte längre som tur är, säger Hasse Zättergren.