100 år med bilstrålkastare

Det har hänt mycket på de hundra år som gått sedan den första bilen fick något som kom att heta strålkastare. Under de gångna åren har olika tekniker avlöst varandra från ljuslåga, glödlampan till utvecklingen av halogen-, xenon och LED-dioder till laser. 

Att se är också att synas vilket är livsviktigt på våra vägar. Så var det också för hundra år sedan då Philips började tillverka strålkastare med karbidteknik. Genom en kemisk reaktion mellan kalciumkarbid och vatten bildades acetylengas som brinner med en kraftig vit ljuslåga vars bakomvarande reflektor projicerade ljuset framåt.

Med åren så steg hastigheten hos bilar samtidigt som trafikintensiteten ökade vilket gjorde att det blev ännu viktigare att se betydligt längre framåt. Under det tidiga tjugotalet träffades Henry Ford och Anton Philips vilket blev startskottet för bilglödlampan. Resultatet blev att T-Forden blev en av de första bilmodeller som fick den massproducerade elektriska bilbelysningen som hade Philips halv-watt lampor.

Utvecklingen av bilbelysning rullade på i rask takt, framför allt halogenteknologin med asymmetrisk ljusbild. Så gott som alla bilar hade de starka H1-, H4- och H7-lamporna. Fortfarande är det lika viktigt att se som att synas. Läkare säger att redan vid fyrtio års ålder har ögats hornhinna åldrats vilket gör det svårare för oss människor att avgöra olika kontraster i mörker. Över 37 procent av alla bilförare som är över femtio år har problem att se i mörker. Därför är det viktigt att bilarnas strålkastare har ett större ljusflöde så eventuella olyckor kan undvikas. Dagens bästa halogenlampor ger 130 % mer ljus än en vanlig standard-halogenlampa.

Men framtiden är med LED och framför allt laserljus där ljusbilden är maximal även om själva ljuskällan kan göras minimal och att designen kan få styra utan att ljusflödet påverkas. Med detta så ser framtiden ljus ut även när det gäller utvecklingen av bilstrålkastare.